En av godnattsagorna i kväll var Pinos dagbok som vi lånade på biblioteket. Barnen har läst boken flera, flera gånger. Både på dagis och hemma. De kan den utantill. Ikväll fick Elvis och Elvira turas om att läsa, en sida var, en åt gången. Det gick bra. Annars blir det lätt så att Elvis tar över när vi läser något tillsammans eftersom han får ur sig orden snabbare.
Boken består av tre-fyra ordsmeningar. Lagom långa för att komma ihåg och upprepa efter den som läser. Och med hjälp av bilderna kan barnen berätta/”läsa” Pino för mig. Perfekt ”språkträning” och på den nivån Elvira befinner sig nu.
Nu säljer även Hatten förlag Pino-böcker. Man kan också komplettera med teckenremsor att klistra in i boken. Praktiskt för den som läser för barnet och hjälper barnet att parar ihop ordbilden med tecknet. Fiffigt.
Pino har en egen webbsida. Böckerna är billigast hos Adlibris. Vill också passa på att tipsa om dataspelet. Enklaste enkla där man lär sig styra musen och klicka. Man måste få känna sig duktig också.
Jag klickade hem några böcker + en pysselbok ikväll och räknade samtidigt till 22 st olika titlar. Om bara Viran visste…
Idag var det planeringsdag på förskolan så vi sprang runt i kallingar/trosor/morgonrock långt in på förmiddagen. Samtidigt rensade vi bland barnens kläder. Ut med för litet, fram med det svala. Och påståendet att tjejer har mer kläder än killar är en obestridlig sanning. Redan när man är under fem år.
Trots att skåpet nu är rensat så har Elvira hur mycket kläder som helst. Inga sommarkläder behöver införskaffas i år. Vi har tre snälla tjejer som delar med sig av det som blir för litet. Oerhört värdefullt. Dessutom växer hon inte ur kläderna, snarare sliter ut dem och fläckar ner dem. Trots en sprängfylld garderob är bara ett fåtal kläder nya. Det är ju så svårt att inte frestas av allt det fina som passerar ögonen på lunchen.
Och varje gång vi rensar garderoben och något åker ut av den anledningen att det är för litet, så är det knappt använt. Känner ni igen er i att bara använda ”slarvkläderna”? Kvar i garderoben hänger de där fina plaggen urväxta och bara använda några få gånger. Detta ska det bli ändring på den här sommaren. Fram med klänningarna! Alla. Gamla, nya, ärvda. Jag tror inte tjejen misstycker.
Elvis som tidigare avverkade storlekar tätt har lugnat ner sig. Och får kallingarna vara på så passar fjolårets shorts. Elvis har inte lika mycket kläder. Han har sina jeans och sina tröjor som går runt, runt varje vecka. Han ärver å andra sidan inte. Inför den här säsongen går pengarna till honom. Men håll med om att det är svårare att hitta fina kläder till killar? Det är mest kommersiella tryck.
Nog om detta. Resten av dagen hoppades det studsmatta, grävdes i sand, gungades, ritades och klossades. I kallingar, klänning, vindfleece, överdragsbyxor och en mössa då och då.
Elvira och pappan bläddrar bland ABC-korten från Ellas förlag. Pappan håller upp Y-kortet och säger
P – Yxa
E – Nej, hamra!
P – Nej, yxa
E – Inte byxa, hamra!
P – Nej, inte byxa, yyyyxa
E – Nej hamra
P – YXA
E – Nej, inte byxa bara hamra, bara hamra
Och så vann hon den diskussionen också.
Vi hojjade ner till stadsbiblioteket för att efter drygt ett år hämta ut den bok man får vid fyraårskontrollen på BVC. Man får välja en av fyra böcker. Elvira valde Lilla H cyklar på. Jag gissar att Elvis kommer att välja Petter och hans fyra getter, om de har kvar samma sortiment när det är dags. Biblioteket visade sig vara en toppenutflykt. Elvira brukar ta bussen dit med sin resurs, så det var kul för Elvis att också få komma dit. När barnen tröttnade köpte vi hamburgare i en korvvagn, slog oss ner på en bänk i soliga Rådhusparken med sällskap av A-lagarna en bit bort. Sedan cyklade vi hem och åt lördagsgodis, lapade sol och grillade. Det händer något med oss norrbor när våren kommer. Man kan bara inte tro det är sant.
Elvira är ju en av de två bästa som finns i livet. Vårt liv. Inte nog med att hon är go och glad, envis och tvärtemot, charmig och smart, snabb och påhittig, hon är även allt annat.
Hon har mycket god nytta av alla egenskaper, men envisheten är en stor tillgång. I alla situationer. Ofta till hennes fördel. Hon vinner allt som oftast förhandlingar med sin mamma och pappa. Hon övar idogt när det ska läras nytt. När hon väljer aktivitet. När hon tar initiativet.
Hon fokuserar på aktiviteter i perioder. Några veckor var det pussel som gällde, morgon, middag och kväll. Därefter blev det Ipaden morgon, middag, kväll. Och igår tog hon sig an cykeln.
Springcykeln är inte intressant för stunden. Det är trehjulingen som gäller. Hon håller hårt i styret, sparkar fart och trampar på. Den gnisslar. Hon är envis. Kan själv. Man får inte hjälpa till för mycket. Och känner vi Elvira tillräckligt väl vet vi att hon inte kommer att sluta öva förrän hon tycker att det går snabbt nog. Då tar nästa aktivitet vid. En sak i taget.
Vi är imponerade av hennes ihärdighet, hennes tålamod och vilja. Nästan så tacksamma så att vi ruckar på gränsen om var man får cykla. Nästan så charmade så att hon vinner den förhandlingen också.
