Jag har aldrig kännt mig så oföretagsam. Initiativlusten är som bortblåst. Är totalt handlingsförlamad. Det är ingen idé att påbörja något nytt. Lika bra att sitta här rakt upp och ner. Övriga familjen är vid gott mod. Elvira är hyper. Undrar om det är dagisabstinens? Att vara hemma med sina gamla föräldrar har kanske den påverkan. Det snackas om leklandet. Jag hänger väl med då, kan ju lika gärna sitta där och sucka.
Elvira behövde vi inte vänta på, hon bara kom en dag. -Nu är jag här, ta daa! Det löjliga är att jag egentligen inte har någon anledning att känna rastlöshet. Har ju inte ens gått över tiden. Men nu får bebisen ta och komma så det blir någon ordning här hemma. JAG VILL KÄNNA SMÄRTA!!!! (Hur desperat får man bli?)
Vad var det som kändes? Ja ha, en fis.
2008-7-07 klockan 17:37
Nu förstår jag din desperation, det har gått långt när man vill känna förlossingssmärta. Men å andra sidan så var det ju som att släppa en fis när viran kom, det gick ju hur bra som helst….
TRE dagar kvar….tick tack, tick tack….tänk vad det kan kännas som om tiden går såååååååå sakta.
Du/Ni vet väl vad som är det effektivaste startskottet för en förlossning att sätta igång….
Handlingsförlamningen tycks ha spridit sig enda hem till oss eller så är det viceversa…..för här händer det absolut INGENTING, vi har noll ork….kanske är det det som är semester…
Kramen
2008-7-07 klockan 23:09
Du menar oxytocin eller prostaglandin va?
2008-7-08 klockan 17:11
Din ingående beskrivning av vad jag menar, är helt rätt….men jag hade nog formulerat mig annorlunda…;)
Kommentera inlägget