Sista kvällen på semestern är snart över och vardagen bara några timmar bort. På ett sätt skönt och på ett annat sätt trist. Det är ju roligt att vara tillsammans alla tre, ta dagen som den kommer och att ha möjligheten att göra något impulsivt (även om det sällan händer). Samtidigt är det ju vardagens charm att veta vad man ska göra i morgon.
Vi går ut hårt. Vad passar första vardagen bättre än ett besök på BVC? Elvira ska få tredje vaccinationssprutan och så ska hon få pneumokockvaccin (inte alla förunnat, det ingår i vårdprogrammet). Ja vårdprogrammet ja, vad skulle vi göra utan det? Elvira glider ju faktiskt på en räkmacka (konstigt uttryck egentligen, varför just räkor?) Hon är så påpassad, nästan lika påpassad som vår bil med de årliga serviceintervallerna på märkesverkstaden. Så kommer det att vara för henne hela livet, årliga kontroller och raka vägen till specialisterna, inga omvägar via husläkare. Förmodligen kommer hon aldrig behöva höra frasen ”- Gå hem och vila, blir det inte bättre hör du av dig igen så tar vi ett prov”.
Ja ja, det jag skulle komma till var att tack vare vårdprogrammet slipper jag nu oroa mig för hjärnhinneinflammation. Det är bara för Elvira att slänga sig ut i moln av bakterier och RS-virus. Looki, looki, no sickness, no sickness! Hur skönt är inte det för en mamma? Om hon får syskon utan räkmackor, snacka om att jag då kommer bli en hönsmamma (eller ”hönsigare”, det beror på vem man frågar).
Nu är det dags för sängen, det är ju vardag i morgon. Något som Elvira har tagit fasta på, hon somnade kl 16, väcktes kl 20 för blöjbyte och välling, somnade om och fortsatte drömma. Jag undrar när hon tänkt att vi ska stiga upp. Men som sagt vi går ju ut hårt.
PS. Satt tidigare i kväll och ”slösurfade”, ramlade över denna krönikan. Jag fattar inte, och det gör nog inte mamman heller och tur är väl det, för då hade hon nog inte rest sig ännu. Vad har hon förlorat, vad har hon vunnit och vad har hon lärt sig?
PS 2. För den som återvänder inom kort väntar något gott. Jag lovar dig en filmsnutt med någon på fyra ben.
2007-7-29 klockan 23:30
Glida på en räkmacka. Härligt uttryck! Förr när begreppet myntades så var räkor lyxigt och dyrt för gemene man. Kanske därav begreppet kommer.
Semesterslut är väl aldrig riktigt ”mysigt”, men så är det. Livet fortsätter sin gilla gång. Meningen med livet tar vi en annan gång.
Hoppas att vaccinationen blir snabbt överstökad och att Viran inte får så ont. Det sticks ju.
Ser fram mot rörliga bilder på Viran. Tackar för det fina kortet. Kramar
Farfar
2007-7-30 klockan 18:51
Wohoo!
Lovar att komma tillbaka snart, vill se Snygging 🙂
Kram Kram
2007-7-31 klockan 10:58
Ja vardagen har sin gilla gång!
snart beger vi oss norrut till vårgårda för specialen lite mer än 1 vecka i mysig stuga med vänner och hundar…. sen ytterligare en vecka innan allvaret börjar med buller och bång.
Självklart ser vi fram emot rörliga bilder så fort som möjligt – vi kommer kika in här VARJE dag tills vi åker bara för att inte missa det.
Kramizar och nospuffar (från relativt nybadade fyrbenta – var av en svart hämnades med att kissa i min nya väska *mummel*)
2007-8-22 klockan 22:12
Ja, så är det. Men semester återkommer förhoppningsvis varje år om man inte är egen förtagare förstås, då kan det bli svårt med semester. Jag har hört och läst om episoden med sprutan. Tråkigt att Viran blev så sjuk, hoppas det ändå förde något gott med sig och kommer att göra. Jag minns varje gång ”ni fem” skulle få sprutor, det var inget vidare att se på. Men ett nödvändigt ont är det väl om det hjälper och gör nytta. Toleransen förbättrades från att du Erika fick spruta tills tvillingarna fick sina sprutor, då hade man helt plötsligt kommit på att även barn kan känna smärta. !!Underligt???
Räkor ja, det var lyxkonsumtion det för så där en 50 år sedan. Är inte räkmackor fortfarande lyxiga mackor och de som är dyrast på fiket, fråga moster!
Kommentera inlägget