… att bakom allt det där underbara med barn så finns det en verklighet. Verkligheten just nu ser ut som så att Viran grinar varje dag jag lämnat på dagis. Hon klamrar sig fast. I går var hon otröstlig och somnade i assistentens knä. Sov i tre timmar och vaknade varm och ville inte äta. De ringde efter mig. Vi tog en promenad till Konsum för att införskaffa ett förråd med sjukmat. Men det visade sig att med mig var hon den gamla vanliga Viran och åt både en banan och en hel Sandwich-glass. Väl hemma var det full rulle som vanligt (som ni såg och läste). Jag tror att detta bara var en reaktion på allt nytt. Helt plötsligt ska man gå på dagis igen efter fyra veckors sommarlov och så blir man dumpad där medan mamman och lillebrorsan går hem för sig själva. Det är inte lätt.
Elvis äter varannan timme på natten, kl 23, 01, 03, 05, 07. Varje mål tar en timme med magknip, pruttar och gråt inräknat. Jag sover alltså en timme åt gången varannan timme. Trots det dåliga samvetet i dag vid dagislämningen så kunde jag inte tänka på annat än, ”jag måste få gå hem och sova”.
Sömnbristen sätter sina spår. I natt satt nycklarna i på ytterdörrens utsida. I går steriliserade jag en napp så pass noga att när jag kom hem från dagis så återstod bara en liten plastlump i kastrullens torra botten. Och i dag har jag tappat tålamodet på den stackars hjälplösa treveckorsbebisen bara för att något är fel och jag inte kommer på vad det är.
En fågel viskade i mitt öra att mjölken inte är lika fet på natten. Trots alla täta mål blir han inte mätt. Jag ska ut och köpa ersättning som ska serveras till efterrätt. Dessutom, ju oftare man äter desto mer gaser. Och är man pappas pojk så nöjer man sig inte med den lilla portionen.
Nu ska jag och mitt vattenskalle till huvud gå och hämta vår underbara Viran. Någon sömn fick jag inte direkt för Elvis har både kissat ner sig själv och vår säng två gånger, grinat, ätit och gosat.
Cred till alla ensamstående mammor och pappor. Ni gör ett otroligt jobb. Jag vill inte byta. Hör du det Martin! Du är fast för alltid 😀 (fast det vet du ju redan).
2008-8-07 klockan 13:56
Mycket sunt tänkt, det där med ersättning, ett tips, blanda första flaskan med lite bröstmjölk. Annars kan han få ont i magen, köp även Miniform på apoteket, som du kan ge honom innan du ammar/matar honom. Det brukar hjälpa bebisarna att prutta å rapa….
Snart kommer du att vakna på morgonen å INTE ha en aning om hur mågna gånger du ammat Elvis, det är helt normalt, jag var totalförvirrad….kunde knappt köra bil, kände mig småberusad hela tiden…
Men visst är de söta de små liven….
Bit ihop, bättre tider är påväg….
2008-8-07 klockan 14:55
Det är just sadanahär inlägg som far mej att tänka:
Ok vi kanske ska vänta lite till med nummer 2…
Hang in there!
Kram fr ÖSterreich
2008-8-07 klockan 19:21
hmm, plötsligt är det inte riktigt lika kul att vara här 🙁
Nåväl, inte så många dagar kvar nu.
2008-8-08 klockan 7:49
Åh nu önskar vi innerligt att vi bodde närmre… så vi kunde ställt upp med att roa Viran, hämta och lämna, handla hem saker och allmänt ta hand om er!!
Och vi ska bums övertala matte att inte några två-benta syskon här inte än på ett tag ;o) För hur ska hon klara det som redan har huvudet under armen ibland?
Fast ja vi är nog inte mkt bättre…. Ögoninflammation båda två och ja idag ska lilla råttan till veterinären IGEN (2 gånger besök denna gången och 3 gånger telefon). Hon har ont i ett ben och en tass och det är SÅÅÅÅ Synd om henne.
Sköt om er och kan vi avlasta så säg till!
Kramizar och nospuffar
2008-8-08 klockan 9:35
Det var inte meningen att skrämma någon 😀
På något sätt fixar man det ju ändå.
Martin, ha inte dåligt samvete, du kan ju ändå inte amma… eller?
2008-8-09 klockan 6:03
vet inte, har aldrig provat. Men jag är ganska skeptisk.
Kommentera inlägget