Så var det måndag. Dagis, jobb och vardag.
Vi börjar komma i ordning med tiden. Men det är svårt att komma i säng och det är ännu svårare att komma upp. Tur att man har dagis. Det tvingar en in i lunket. För Elvira var det ett kärt återseende. Hon inspekterade genast alla nygamla grejer. Och för första gången gick Elvis in på egna ben. Om lite mer än ett halvår får syrran visa honom runt på riktigt. Nu börjar nedräkningen till skiftbyte när det gäller markservicen. 17 gubbar!
Nu finns det bilder till våra rese-inlägg. Skadad som man är finns det nästan en bild till varje händelse. Men jag skippade tecknen 😉 Ni får ursäkta dröjsmålet, men vart tar tiden vägen? Och glöm inte muspekaren på bilden för beskrivning.
2009-8-18 klockan 0:18
Den vanliga vardagen är tillbaka för oss alla. Med sina vedermödor.
Tack för alla rapporter och tack för bilderna. Du behöver inte be om ursäkt. Vi är tacksamma för att de kommer. Ni är duktiga på att fota.
Kramar
Andrea och farfar
2009-8-18 klockan 14:16
Ser ut som ni haft det kalas! Ja nu är man inne i vardagen igen, samma här!
Kram ylva
2009-8-19 klockan 20:26
Fina bilder & kul att läsa om er resa. Vardagen har kommit ikapp även här efter 4 veckors sem… Kram Caroline
2009-8-20 klockan 9:32
Tack för vardagen å dagis. Jag har efter 10 veckors ledighet blivit en avskyvärd mamma, så det var tur att det var dags att börja jobba igen.
Nu är jag en mycket trevligare mamma igen….som tur är…
Kram
Kommentera inlägget