Igår skulle jag ha skrivit ett inlägg och det skulle ha varit något i stil med:
Nu är vi här, i början av augusti. I morgon är första arbetsdagen för många efter semestern. Jag kan tänka mig att det finns många småbarnsföräldrar som i tysthet eller till och med högt resonerat ”I morgon är det dags att börja jobba. Skönt! Då kan man få lite semester”. Efter fem veckor tillsammans med små energiknippen är både hörseln, knäna, ryggen och tålamodet ansträngt.
Oss emellan, är det någon av er som vet när de (barn alltså) börjar göra som man säger? Och när börjar de gå åt samma håll som vi? Är det någon som vet när de börjar få, i alla fall en gnutta, respekt för våra nej? Och NÄR slutar de slåss om samma pryl? Och för Guds skull, kan någon stänga av Fem myror är fler än fyra elefanter?
Nä, nog ska det bli skönt med semester på jobbet. För några timmar i alla fall. Mellan klockan åtta och tre. Några timmars paus. Äntligen kommer vardagen.
Ironiskt nog ska jag börja den första vardagen med att vara hemma från jobbet för den ordinarie vårdnadshavaren (pappan alltså) är sjuk.
Det blev inte av att jag skrev det där igår. Så idag, när jag istället skriver det ”första” inlägget efter semestern skriver jag så här:
Hej alla! Hoppas att ni har haft en skön sommar. Det blev inte helt tyst här på bloggen under sommaren ändå. Tänk att man inte ska kunna låta tangenterna vara! Men visst är det lite vemodigt när sommaren börjar ta slut? Det har varit så skönt att bara få vara tillsammans med familjen. Att få komma på rätt köl igen. Enade. Vi behöver barnen, barnen behöver oss, Elvira behöver Elvis, Elvis behöver Elvira, Jag behöver pappan och pappan behöver mig. Vi har nu alla fått det vi behövt efter en tuff vinter och vår.
Det skulle ha varit min första arbetsdag idag, men jag hade turen att få vara hemma en dag till. Pappan hade oturen att vara sjuk. Och vilken dag jag fick idag, denna måndag. Det har varit en skön dag. Vi har varit sköna allihop. Plockat kottar, druckit latte, grävt i sandlådan, ätit pannkaka, cyklat, köpt hämtmat och sett på film. En skön punkt att sätta för min del av ledigheten. Resten av familjen har ännu en månad tillgodo. Men i morgon går jag ändå till jobbet nöjd.
– – – – – – – – –
Vad ska vi dra för slutsats? Att där är där, där man inte är? Kluven personlighet? Eller snarare, omväxling förnöjer. 😉
2010-8-03 klockan 17:41
Hm Ja det kanske är så folk resonerar själv så tänker jag att nu får äntligen jag också vara ledig.. Lite i varje fall…
Men vad duktig Virran är. Vänta bara tills det är pedaler på och pappan lär inte hinna filma för hon flyger fram =)
Kramar
2010-8-03 klockan 18:22
Det är väl alltid med blandade känslor man går tillbaka till jobbet efter semestern.
Du har väl svaret själv på frågan När de börjar göra som du säger. När började du själv göra som dina föräldrar sa att du skulle göra?? Taskigt svar eller hur? Det var inte det du ville ha. Vet inte om tids nog är bättre?
Hoppas att pappan snabbt tillfrisknar.
Filmsnutten är härlig!! Men Viran visste att pappan skulle komma så hon väntade snällt på honom.
Omväxling förnöjer. Borta bra men hemma bäst.
Kramar
2010-8-03 klockan 19:26
Haha va mysig hon ser ut när hon glider runt där på cykeln och ”hej, hej” 😀
2010-8-03 klockan 20:34
Farfar, jag vet. Aldrig!!! Det slgo mig också när jag skrev det. 🙂
2010-8-05 klockan 20:43
JAG hörde det!!!! HEJ DÅ!!! och så försvann runt hörnet!!!!! Härligt att se , men vänta bara till hon får ”klämm” på det hela !!! DÅ får ni springa efter!!!
Semestern känns alltid för kort men lite skönt att komma tillbaka till rutiner, eller hur??
och var du än är så är så här här där man är, och NI vet var jag är!!!!!!
Skönt att Pappan är bättre så vi för se dessa underbara filmsnuttar!!!! Och mamman du skriver SÅ himla bra!!!
Samarbete kallas det!!!!!
Är här och inte där, ja ni vet vad jag menar!!!!!
Kramar till er alla
2010-8-07 klockan 15:03
Jag såg vinkningen, precis som Viktoria och Daniel. Virans hej då var tydligt, men det tog mig tre uppspelningar innan jag hörde vad Martin sa hi hi hi.
Jag är den konstiga föräldrasorten som kommer att skratta å jubla hela vägen till jobbet den 16 augusti, vem vet jag kanske till å med cyklar med ballonger på styret. Just nu känns det som om jag och Mira är lika trötta på varandra, varje dag är en kamp, om precis ALLT. 8 veckor tillsammans dygnet runt är nog inte bra för vår mor-dotter relation.
Hoppas nästa sommar blir bättre, då är hon ju ett år äldre, iofs är jag också det, så då kommer jag att vara ÄNNU tröttare 🙂
Jag håller med Erika, ska bli skönt med rutiner och semester på jobbet. Då blir vi gladare mammor när vi kommer hem.
Hoppas ni slipper en massa vabb-dagar i höst….
kram
2010-8-07 klockan 21:15
Duuu, vilka underbara funderingar och vilken underbar cyklande tjej du har! Har inga svar på dina frågor men lycka till på jobbet 😉
2010-8-08 klockan 20:21
Ha ha va duktig hon är. Felix är INTE intresserad av att cykla, springcykla eller kicka men det kommer väl.
Hoppas ni haft en bra sommar. jag har jobbat en vecka redan.
Hörs kram
2010-8-08 klockan 21:11
Hej!
Elvira påminner om Erik, han fick en sparkcykel när han fyllde år. När han använder den så sparkar han inte utan springer brevid cykeln. Ja, ja fram kommer dom alltid. Ha det så bra!
2010-8-10 klockan 22:35
Är de en balanshoj eller en cyckel utan trampor? Hon är duktig viran!
2011-4-11 klockan 21:22
[…] och kväll. Därefter blev det Ipaden, morgon, middag, kväll. Och igår tog hon sig an cykeln.Springcykeln är inte intressant för stunden. Det är trehjulingen som gäller. Hon håller hårt i styret, […]
Kommentera inlägget