Jag älskar rutiner, och vanor (goda vanor). Det ger effektivitet och man har koll på läget. De sitter i benmärgen och man handlar på autopilot. Å andra sidan är de lätta att sätta ur spel. Det behövs bara en yttre faktor, som ett sommarlov. De dåliga vanorna dock, de är värre.
Jag håller på att bryta en av mina sämre vanor, nämligen att ställa frågor till Elvira och Elvis. Hela dagen kan man höra mig säga, -Ska vi äta lunch?, Ska vi gå hem?, Ska vi sova?, Ska vi borsta tänderna? Retoriska frågor för visso, men det vet ju inte barnen. Så vad ger det för signal? Jo att nej betyder ja. För även om Elvira svarar nej så går vi hem.
Jag får verkligen bita mig i tungan för att det ska bli rätt, -Kom nu går vi hem!
2009-8-20 klockan 9:18
Kul med alla bilder, har bara snabbtittat nu, men ska verkligen toktitta när jag INTE är på jobbet.
Skönt att resan hem gick bra, då jag inte läst nåt annat.
Ja, du Erika, varför dessa frågor. Jag och Johan har lovat varandra att vi MÅSTE påminna varandra när vi ställer de där retoriska frågorna. Vill du sova? Klart en treåring INTE vill sova…eller? Ibland är man så puckad, för vad händer? Jo, vi blir ovänner för att hon inte vill sova?
Hmmmm……
kram
2009-8-21 klockan 11:38
…..förresten….väntar med spänning på ditt fältstudieresultat….*ler*. Sedan du skrev om ditt projekt har jag också börjat studera samma sak….
Kommentera inlägget