I går var jag och Elvira på en heldagsföreläsning med Irene Johansson som står bakom Karlstadmodellen. En modell för de personer som har svårigheter med språkinlärning. Hon arbetar både med vuxna och barn och många av hennes studier är fokuserade på språkinlärning vid Downs syndrom.
I dag kan jag inte återberätta vad som sades i går. Karlstadmodellen är så omfattande att man kan bli helt slut av att bara höra ordet. Det är så oerhört många övningar som modellen innefattar. Tanken är att man ska välja det som passar individen, men bara att göra det urvalet känns hur tungt som helst.
Irene avslutade sin dag med att presentera statistik. Alla med Downs syndrom som varit med i diverse studier hade ett språk, vare sig det var tecken eller tal. Men jag undrar hur det gått för barn med DS som inte kommit i kontakt med modellen, hur har det gått för dem? Varför kan man inte få ta del av båda sidor?
Det är lätt att känna sig stressad när man inte vet vad man har framför sig. Självklart ska vi öva och träna med Elvira så hon får de bästa förutsättningar för att skapa sig ett språk. Men ibland undrar jag om man inte underskattar sunt förnuft.
Ett alternativ eller komplement till Karlstadmodellen är James McDonalds Communicating Partners (Kommunicerande samspel). En modell som kan ses som mer human än Johanssons vetenskapliga. Kanske till och med sund och förnuftig. Men vad vet jag, jag har ju egentligen ingen aning.
2007-3-16 klockan 15:45
Ja vad vet man.
Tycker detta med alla metoder som finns är så svårt.
Vi använder oss av IJ just nu men också med Hanen som går ut på att härma och lägga till.
Men hur vet man vad som är rätt?
Hur vet man att detta är det som min Linnéa behöver för att utvecklas?
Det enda jag vet är att man måste upprepa och upprepa (tjata) in mycket för att Linnéa ska lära sig.
Vi har tränat da,da,da och ba,ba,ba och massor av annat och Linnéa började jollra bara några dagar efter Agnes och nu säger hon massor av ord och två ords meningar och så berättar hon långa historier också som man inte förstår men hon har så roligt och skrattar gott åt det hon själv berättar. Sjunga är hon super bra på också.
Så frågan är gör vi rätt eller skulle hon kunna allt detta än då?
Men vågar inte göra något annat än att fortsätta träna för Linnéa skull.
Många kramar till dig och din underbara tjej som är så söt på filmerna och också så klart jätte duktig.
/Lena
2007-3-19 klockan 19:41
Hej
Vi ska köra det sk GUK, den tyska motsvarigheten till vad jag tror kallas TAKK. Iaf med stödtecken, vi ska på en workshop i mitten av april. Känner mej väldigt kluven över hla talutvecklingen också. Inte minst pga att vi pratar 3 språk hemma (Sv, Eng, Ty). Men vi har hela tiden sagt att vi ska göra samma för Vincent som för ev syskon, så vi kör på. Jag är med i en DS grupp online för flerspråkighet och det verkar inte va nåt problem där iallafa… Ok. rabblar på, tänkte mest säga att jag tycker också det är så svårt att veta vad man ska välja…
Kram Kram
2007-4-18 klockan 20:47
Vi jobbade först efter Karlstadmodellen, sedan slutade den som handledde oss, sonen gick tillbaka massor i sin språkutveckling, slutade tala, slutade teckna.. tyvärr..
Vi fick tjata och tjafsa med HAB i flera _år_ innan vi fick hjälp med språkutveckling igen.. Eller jo, vi hade en sp ped hela tiden men hon underskattade sonen till den milda grad att hon till och med gav honom ett två-bitars pussel att lägga.. som han sopade i golvet till hennes ”jaha, han kan inte det” -samtidigt som han klarade av att lägga 12-15 bitars pussel! Tro det att han sopade bort det, det var ju så nedlåtande att ta fram nåt sånt! Han var uttråkad varje gång hon kom.. Inte lärde han sig nåt heller..
Efter flera års tjat fick vi så åter handledning av en sp ped som kunde Karlstadmodellen, åter gick sonen framåt i sin språkutveckling!
Nu tränar vi som sagt enligt Karlstadmodellen, jag har sett vad ”andra” modeller kan göra.. och hur mycket en tråkig sp ped kan förstöra, förresten. 😉
Kommentera inlägget