Pappan har kallat till sagostund. Ingen lyssnar. En roffar åt sig boken. Den andra vill använda mobilen. Båda har glömt att det är en människa med känslor där bredvid/under.
Barn är små respektlösa egoister som kliver över lik för att komma åt det de vill ha. I alla fall våra. Ditt/Dina kanske är det/de sötaste och goaste i världen, men våra två små terrorister gör sitt jobb klanderfritt.
De älskar oss oändligt och skulle inte klara sig utan oss. Och vi gör allt för dem. Trots att vår ekonomi havererar så smått för att de ska få det de behöver. Men inte sitter de med tacksamhetskuld för det. Nej, de bara tar för givet att vi sätter oss själva åt sidan och fyller på deras garderober, deras magsäckar, deras lekrum och deras trygghetskänsla. Själva går vi i plagg som för länge sedan sett sina bästa dagar, är småhungriga, inte fick en leksak den här månaden heller och sväljer gråten när det gör ont.
Jag undrar hur de ser på oss föräldrar? Som hushållspersonal kanske. Så som man gjorde i södra Amerika på 18oo-talet. När de ringer i klockan (gråter) då ska vi komma, dag som natt. De värderar sin personal högt det vet jag. Men de är himla dåliga att visa det. Som t ex när
-de avsiktligt gör fotavtryck på det nytorkade, fortfarande fuktiga golvet
-när de kliver på våra fötter eller lägger krokben så att vi slår i våra tår
-när de slänger maten de inte vill ha på golvet eller inte äter alls
-när de vill bli burna fast att de kan gå
-eller när de helt resolut sätter sig på ditt huvud
Och vad gör vi? Säger vi upp oss? Lämnar vi bort dem? Står vi upp för oss själva? Nej, vi älskar dem villkorslöst.
2009-7-07 klockan 19:30
Oj oj oj… hm ja då vet vi vad vi har framför oss!! Vår lilla ”överstinna” har börjat så smått med att styra vår tillvaro fast det har hon ju gjort sedan hon låg i magen.
Kramizar och nospuffar
2009-7-14 klockan 19:44
Ja, du Erika…..du har så rätt så rätt. Vi har precis kommit hem från en semesterturné i både Tranås och Stockholm. Vilket flängande hit å dit, hälsa på här, hälsa på där. Sova en natt där å en natt där. Äta mat på restaurang, äta mat hemma hos någon. Åka bil å åka bil IGEN, å mera åka bil. Bo på hotell, åka buss, stå i kö, titta på Pippis hus, åka sagotåg. Gå….gå….gå (dumma päron som inte tog vagnen med sig), stå i kö, åka karusell, kissnödig, stå i kö.
Ja, ni fattar…..familjen har semester, då både mamman å pappan ska få vila upp sig, men ICKE, vi har varit som trälar/slavar…..allt för att behaga den Prinsessa som vi satt till världen. Dessutom har vi föräldrar mage att klaga å tjata på de små liven. Det är ju inte deras fel att de tvingas utstå allt detta.
Nu är vi åter hemma igen, och med facit i handen, vi hade en mycket trevlig semester, OCH Prinsessan har varit väldigt tålig och snäll…hon är ju trots allt ”bara” tre år.
Vad blir resultatet av detta då, jo att jag BEUNDRAR ER ännu mer, ni har ju både en Prins å en Prinsessa att behaga…..
Massor av sommarkramar….
2009-7-14 klockan 21:56
Är det du Erika och Martin som är liken? Ni verkar i högsta grad levande. De borde vara att kliva på levande istället för döda i uttrycket.
Ni får väl ta ett snack med skyddsombudet eller kanske DO. Detta måste ju få en lösning.
Kramar
Andrea och farfar
Kommentera inlägget