Asså, den där Malou. Jag har inte sett många program, faktiskt aldrig ett helt. Men av det som jag har sett så handlar det alltid om människoöden. Gästerna har alltid vunnit en kamp, ofta mot alla odds. Det är väl fint, men Malou blir ibland en aning smörig.
I dag stod tv:n på. Erik Lallerstedt gästade programmet tillsammans med sin dotter Anna. De skulle prata om generationsskiftet på restaurangen. Till saken hör ju inte alls att Erik har en till dotter, Saga, med DS. Ändå måste Malou fråga, -Hur var det att få beskedet?, -Hur är Saga?, -Hur är det att ha en syster med DS? Samtidigt lägger hon huvudet lite på sned. De pratar om att Saga tycker om mat, Zlatan och att hon är en rolig person. Att hon snart är 30 år men ändå en femåring. Familjemedlemmarna pratar med kärlek.
Men jag kan inte låta bli att bli irriterad över att hon skildras som en pajas. Även om en person, trots sin vuxna ålder, i många avseenden är som ett barn borde bemötandet vara med samma respekt som för en annan vuxen. Sådana här inslag gör bara att bilden av personer med DS som glada och snälla späs på. Det är båda positiva egenskaper men i sammanhanget DS en aning fördummande i min mening.
Jag kanske överreagerar.
2008-11-20 klockan 14:56
Jag måste erkänna att jag kastade ett öga på ”efter tio”, någon gång när jag var föräldraledig.
Jag fick uppfattningen om att det var ett program med under rubriken ”för alla er som älskar att gotta er i andra människors öden”.
Så jag är nog som dig Erika, en överreagerare…..
// Åsa
2008-11-20 klockan 22:30
Tur att jag inte såg det! Gillar inte Malou något vidare och detta hade absolut inte förändrat den känslan.
//Anna
2008-11-21 klockan 0:06
Onödigt att ta upp det som nån slags ”äkta känsla”-vinkling på ett matreportage.
Värst alla klasser är nog ändå intervjun med Tina Leijonborg som berättar om när hon avbröt sin graviditet då hon väntade ett barn med hjärtfel och sa att hon har en släkting med DS och före hon gjorde sin ”abort” skulle hon ha tagit bort ett DS-barn för att alla glodde så på stan om man kom med henne. Men nu när hon aborterat sitt hjärtebarn skulle hon kunna tänka sig ett barn med DS, hellre det än inget barn.
Alltså fy fan vilken inställning, jag blir fortfarande upprörd och det är kanske ett halvt år sen jag såg reportaget (en vecka före min älskade son fyllde 1 år). Har tänkt på att ta upp det på bloggen men det är väl ärekräkning kanske?
Reportaget finns här: http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.322650
2008-11-22 klockan 20:34
Såg det nu på webben och blev irriterad när Malou sa ”en sådan där person” och syftade på dottern med DS.
Kommentera inlägget