Pappan i familjen sa sanningens ord i går kväll.

– Vet du vad ditt problem är?
– Nej, svarade jag med överkroppen på vinden och benen på stegen.
– Att du alltid ska göra allt på en och samma gång.

Han har så rätt. Pappan skulle ut och byta hjul på bilen. Jag skulle kvällsmysa och lägga barnen. (Traditionell uppdelning jag vet, men det var inte ett svårt val. Vem vill bli oljig?) Mitt i allt kom jag på den strålande idén att när vi ändå var på övervåningen samtidigt kunde jag passa på att ta ner grejer från vinden. Det är ju effektivare när någon står nedanför och tar emot, än om man ska klättra upp och ner själv.

Det är ofta så. Att jag är sysselsatt med något, men plötsligt slås av en annan tanke, fortsätter med den och tappar bort den första. Jag försöker vara effektiv men helt plötsligt står jag där med fyra påbörjade väskor och fyra olika listor i skallen som alla ska skiljas åt, så att rätt grej kommer i  rätt väska. Idag har hjärnan fått arbeta. Man skulle kunna säga att jag haft sorteringsträning.

Medan jag packat har jag också rensat bland mössor och vantar, tvättat vinteroveraller, sorterat ur kläder som är för små, sorterat ut kläder vi fått låna och som ska lämnas tillbaka, plockat från bänkar och bord, gjort ren barnvagnen osv osv.

Trots det är nu bilen packad, reskläder framlagda, kylskåpet rensat. I morgon bär det av till Skåne. Och förhoppningsvis är ingenting glömt.

Jo visst va!

Etiketter:
tisdag, 2009-4-07 · Wow! 5 kommentarer »