Kommer ni ihåg vår korta serie inlägg om Hört på/Hört i ?

Nu tänkte jag bjuda på ännu ett.

Under föräldraledigheten har jag börjat knäcka extra som egen. Jag gör lay out-jobb och har EN uppdragsgivare. Han i sin tur har fler, så periodvis kan det bli lite körigt när fler uppdrag  ska vara klara i samma veva. Förra veckan var en körig vecka.

Att försöka jobba hemma på dagtid kan gå, om Elvira är på dagis och jag har lyckats köpa mig tid hos Elvis. Tid är nog det jag dealar mest med. Jag säljer vinteroveraller och barnvagnar på Blocket också, men det är inte alls i samma utsträckning 😉

Huruvida vi är bra affärspartners, Elvis och jag, beror nog på vem man frågar. I utbyte mot tid får Elvis; leka med bläckpennan som jag kladdar noteringar med – han lyckas klicka ut spetsen och kladda på bordsytan,  hantera fjärrkontrollen – han suger och biter så det blir kortslutning, leka med hemtelefonen – han lyckas låsa upp den och ringa senast uppringda nummer eller mormor som ligger först i telefonboken, eller så får han leka med min mobil – han travar iväg fullt koncentrerad på sin monolog, men kommer oftast tillbaka utan någon skada skedd.

Förra veckan alldeles innan deadline var båda barnen hemma. Elvira lekte i lekrummet. Elvis och jag hade en uppgörelse som rörde mobilen. Han travar omkring som han brukar. Jag hade just pratat med min ENDA kund och chansen fanns att han skulle ringa tillbaka inom kort. Tiden var dyrbar och mobiluppgörelsen var kanske inte den bästa, men nödvändig just då. Så plötsligt kommer Elvis travande utan telefon. Jag börjar leta men kan inte hitta den. Jag ringer till den från hemtelefonen som jag faktiskt vet var den är. Det ringer bakom elementet. Samma element som för övrigt är klätterställning.

Så… det är bara att inse att jag just gjort en riktig dålig deal eftersom jag måste lägga tid på att få fram mobilen som när som helst kan ringa när jag borde göra klart mitt layout-uppdrag. Gissa hur mycket business man känner sig som hemmavarande mamma när man ligger på alla fyra, med för låga jeans och för höga trosor, med en kemtvättgalge i högsta hugg och en Elvis och en Elvira hängandes över ryggen alldeles innan deadline. Jag försöker få fram mobilen, men lyckas inte. Svetten lackar. När jag befinner mig i denna position kommer pappan hem. Pappan skrattar åt scenariot, tar över galgen och får självklart fram telefonen. Han fiskar också upp två pusselbitar, en sked och annat bråte. Vår dialog låter;

M -Vad mycket du får fram!
P – Mmmm
M – Smart att forma galgen till ett redskap.
P – Mmm, det är det som skiljer människan från apan.

Etiketter: apan, enskild firma, layout, människan, stress
torsdag, 2009-10-01 · Wow! 8 kommentarer »