Att teckna
Det var ju inte så länge sedan jag gnällde för att vårat utlovade besök till logopeden dröjde.
Vi fick ett möte tillslut. Och nu börjar vi bli bortskämda. Inte nog med att logopeden har varit och besökt Elviras dagis och tittat på hur de arbetar. Vi och personalen var dessutom inbjudna till granndagiset där Elviras jämngamla kompis går. Logopeden och specialpedagogen från hab gjorde nämligen ett besök där för att berättade vad man kan ha svårt för när man har DS och ge förslag på material och teckenböcker.
Och inte nog med det. Logopeden bokade dessutom in ännu ett besök till Elviras förskola för att träffa assistenten och ge handledning i kommunikationsträningen.
Behöver jag säga att det känns jätteskönt att det händer saker. Äntligen. Elvira behöver det här. Assistenten också. Ja, vi med faktiskt. Det är så himla viktigt. Det är så kul att se hur glad Elvira blir när hon blir förstådd.
Teckenkommunikation har stor betydelse för alla våra barn.
2008-11-21 klockan 8:45
Här går det fort framåt. Roligt att läsa artikeln och att det var/är Farbror Anders fru Åsa som var med i repotaget 😀
Övning ger färdighet och ja Viran har övat och förstått helt klart så det blir mer och mer spännande att följa utvecklingen – det enda är väl att vi ”vanliga dödliga” behöver en tolk ;o)
Kramizar och nospuffar
2008-11-23 klockan 17:42
Låter helt perfekt, känns som om Han där uppe helt plötsligt upptäckt er.
Se upp när ni går in i badrummet, vem vet logopeden kanske dyker upp där Ni minst anar det….hi hi hi.
// Åsa
2008-11-23 klockan 23:03
Ha, ha, ha!!
Kommentera inlägget