Att Elvis heter Elvis beror inte på att vi är fan av Elvis Presley. Vi varken tycker om eller tycker illa om hans musik. Den är väl behaglig, lite uppiggande och svängig så där i allmänhet. Och då talar jag om hitsen, för det är bara de jag kan ha en uppfattning om.

Namnet Elvis har vi haft en relation till långt innan vi blev föräldrar. Elvis har varit smeknamnet på vårt framtida barn. Ni vet, då när man siade om framtiden och spekulerade i hur livet med barn skulle te sig.

Jag gillar Elvis för att det låter mjukt och snällt. Så när lillkillen föddes fanns det inget annat namn som passade honom lika bra än just det inarbetade Elvis.

När Elvis var nyfödd var jag på stan och handlade barnkläder (vad annars, man handlar ju aldrig till sig själv numer). En dam stannade till, tittade ner i vagnen och småpratade lite. Hon frågade
– Vad heter han?
– Elvis
– Oj, svarade hon och gick.

Hi hi hi!! Undrar vad hon tänkte.

Efter dagishämtningen idag gick vi för att handla mat. På vägen till affären stötte vi på två tjejer som lekte i snön. Jag gissar att de var i sju-åtta års åldern. De började prata med oss och frågade om Elvira och Elvis var tvillingar (det är nog tredje gången jag får den frågan, men man kan ju köra dubbelvagn ändå). Sedan fortsatte samtalet om ålder och tillslut om namn. När jag berättade att Elvis heter just så svarade den ena tjejen (som var den som pratade mest)

-Elvis… finns det ingen berömd som heter så?
– Jo det fanns en artist för länge sedan, svarade jag. Man kan ju heta lika, som t ex Carola la jag till (det var den enda tjej-idolen jag i stunden kunde komma på, känner man sig gammal då eller?)
– Ja eller som Josef, föreslog tjejen
Jag började tänka rassel, rassel, vem tänker hon på….. Josef Fares? Hmmm… Hon avbröt mina tankar med
– Eller Maria, eller Jesus.

Ja, jo, ungefär så.

Etiketter:
onsdag, 2009-3-25 · Wow! 5 kommentarer »