Det märks att vi är friska på bristen på nya inlägg. Helt plötsligt har man inte tid.

Jag håller på att sluta amma Elvis. Det har gått en vecka nu. Två nätter tog avvänjningen. Nu håller vi på att hitta ett nytt sätt för insomningen. Fasthållning är det som gäller för tillfället. Han ska krypa, rulla, sitta, för att sedan däcka två sekunder, därefter åla, sparka, spänna, rulla och däcka igen, sedan krypa, stå, knäböja samtidigt som han tittar stolt på mig och tänker ”Titta mamma, vad jag kan”. Ska grabben ha en chans att somna så är fasthållning det enda sättet. En stund efter midnatt blir spjälsängen för trång och han tillåts det fira spelutrymmet som lämnas mellan oss. Där kan man ligga på tvären, upp och ner, tätt tätt eller snett. Vi fogar oss för några timmars sömn även om den får ske på 40 cm var av den nästan två meter breda sängen. (40+40=80 cm, 180-80=100 cm, alltså nästan lika brett som en spjälsäng är lång.) Och oj vad svårt det är att vakna när man helt plötsligt får sova fyra-fem timmar i streck. För det får man när man inte ammar.

I det nya livet är det högre omsättning på flaskor och nappar. Bristen på nappar har inte så mycket med Elvis att göra, det är föräldrarna som är dåliga på att diska och Elvira som är duktig på att tugga. Som tur var fanns det två rena flaskor med två hela nappar till kvällen. Elvira satt på pappas arm. De räknade skoporna med vällingpulver som de hällde i flaskan. En, två. Elvis satt på min arm. Jag räknade skedarna jag måttade från paketet och hällde i hans flaska. En, två, tre, fyra, fem. Då säger pappan,

– Fem? Ska det vara fem?
– Ja… hur många har du tagit då, svara jag.
– Eh, två.

Därefter konstaterar han, ”-jaha då är det ju inte så konstigt att han inte dricker min välling”. Logiken i att Elvira får två stora skopor pulver till samma mängd vatten som Elvis fått två matskedar är en nöt att knäcka.

I torsdags var vi på besök till BVC. Elvis har vuxit fem cm på en och en halv månad. Men, han har inte gått upp något i vikt. Dock kan man nog inte skylla på mängden pulver i förhållande till mängden vatten. Och inte bristen på grädde heller, eftersom det bara gått en vecka. Däremot är nog boven magsjukan. Hur som helst så var det en ny erfarenhet.

Men hur skönt kan det vara att växa fem cm på ca 45 dagar? 1/15 av sin längd. Det är som om jag skulle växa 11 cm på samma tid. Det borde ju kännas. Jag undrar om man ena dagen har ett kortare ben tills det andra hinner i kapp dagen efter? Ska kolla om ena foten dinglar i luften när han står på tå.

Ja, ja det var lite om vad vi sysslat med den här veckan när vi inte har jobbat, städat, tvättat, jobbat och lekt.

Etiketter:
lördag, 2009-5-16 · Wow! 4 kommentarer »