Vår Elvis pratar hela tiden. Och pratar han inte så låter han hela tiden. Med andra ord så kommer det ljud ur Elvis mun HELA tiden. Och inte pratar han med de små bokstäverna. Nej vår Elvis pratar ur skägget. Högt och tydligt.

Ibland bara så här,
-Mamma
-Ja
-Mamma
-Ja
-Mamma
-Jaa
-Mamma
-Ja men vad är det? Vad är det du ska säga?
Något annat har fångat uppmärksamheten och han är i nästa rum och låter och hör inte vad jag frågade.

Ibland blir man galen t ex när jag ska hjälpa honom på med ytterkläderna. Hans tankar är någon annanstans. Han samarbetar inte och så står han och låter -aaaaaoooooaaaaaaooooooooooo rakt i mitt öra och stirrar i taket. Då slinker det ur min mun -Ååååå jaaag bliiir gaaaalen! Det har faktistk hänt så många gånger, så barnen läser mitt kroppsspråk eller noterar ett par sneda ögonbryn och frågar -Mamma e du galen nu?

Men man är ju också så himla glad för att han pratar så bra. I slutet av sommaren satt vi vid köksbordet och ritade/målade när Elvis plötsligt säger (inspirerad av filmen om Tingeling) – Mamma, jag vill ha en fältjournal. Vad svarar man på det? Ja visst Carl von Linné lille.

Elvis språk är också fin-fin draghjälp åt Viran och hennes språk. Hon lär sig mycket av honom. Till en början var det fraser, nu är det meningsbyggnad.

OCH det är ju så härligt att man mitt i allt detta ståhej och galenskap ändå kan ta del av så mycket roligt. För även om han låter hela tiden och gör oss galna ibland, så kan han vara så himla rolig, utan att ens veta om det. Som idag, när pappan hämtade på förskolan och han frågade Elvis

-Vad har du gjort idag då?
-Jag har jobbat, jag har jobbat mycket. (Suck.) Jag är så trött.
-Oj då, vem har du då jobbat med?
– Jag har jobbat med mig själv

Eller senare på eftermiddagen när de kommit hem och Elvis har varit på toaletten och ska sätta på nya kalsonger (det är en procedur ska ni veta, hela korgen plockas ned och gås igenom.Varje gång). Han väljer ett par med Spindelmannen och går mot pappan i köket samtidigt som han lirkar resåren över den knipande rumpan, lite lätt bakåtlutad för att också göra rumpan mindre putande.

-Pappa, jag tycker att du också ska ha såna här
– Vad då?
-Såna här kalsonger?
-Spindelmannenkalsonger?
-Ja, du har ju bara en kalsong
-Va?
-Du har ju bara en kalsong
– Näää… Pappan tänker och fortsätter skrattande
– Ne hej, jag har faktiskt fler än ett par, men de ser lika dana ut.

Det är så vi har det. Dagarna i ända. Galenskap och skratt om vartannat.

Etiketter:
måndag, 2011-12-19 · Wow! 2 kommentarer »