Livet som förälder är ofta tragikomiskt.

För två veckor sedan skulle vi inviga skridskorna barnen fick i julklapp. Det var skridskor i plast med pjäxknäppning. När skridskorna skulle på sprack plösen på Elvis ena sko och remmen gick av. När andra skon kom fram visade det sig att hans par bestod av två vänsterskor. Elvira protesterade och fick inte i sin andra fot i den trånga och styva skon. Där stod vi rätt snopna och tänkte ”ja men det är väl typiskt”.

Igår kom radarparet Schyffert/Lindström till stan med sin show ”Ljust och fräscht”. Pappan i familjen fick biljetter i julklapp och vi skulle få komma ut på galej. Grannarna ställde upp som barnvakt och just som vi skulle gå kräktes Elvira på deras vardagsrumsgolv. Där stod vi snopna och tänkte ”ja men det är väl typiskt”.

Idag hade vi strålande sol, lagom många plusgrader, klarblå himmel. Elvira var pigg och åt så vi valde det positiva alternativet frisk luft framför isolering. Nu skulle vi ut och leva idyll som lycklig familj på utflykt, med solen i ögonen och rödfriska kinder. Åh vad härligt vi skulle ha det och vilka duktiga föräldrar vi är som baxar iväg hurtigt efter att vårt tålamod bara naggats lite i kanten av tjat, tjat, tjat om att äta upp lunchen, kissa på pottan och påklädning av ytterkläder.

Och tro det eller ej, de nya skridskorna gick att sätta på. Elvis ”åkte” några minuter. Elvira gjorde också ett försök. Åh vad underbart! Filmbevis ovan.

 

Fotnot: Grannarna insisterade och vi kom iväg på galej ändå. Magsjuka avskrevs ganska snabbt, snarare slem från den långdragna förkylningen som kroppen måste göra sig av med på något sätt när man inte kan hosta och fräsa ordentligt. Men ändå, det är väl typiskt.

Etiketter:
söndag, 2012-2-12 · En enda ensam kommentar »