Eftersom pappan äntligen skulle få lämna huset och gå och jobba på fredagen så var det jag som fick stanna uppe med Viran. Hon hade ingen ro att somna, en liten rödflammig kropp kliar ju. 03.30 väckte jag pappan. Jag var så trött så jag mådde illa. Elvira hade inga problem med att vara vaken, trots mina försök att få henne att somna.
Hon har inte ro att ligga och mysa, hon somnar bäst själv. Pappan kan uppenbarligen det där med sövning. De gjorde som vanligt fast några timmar senare. Lekte, borstade tänderna, kröp upp för trappan, sa god natt till gatan, släckte fönsterlampan och kröp ner i sängen. Detta var jag omedveten om eftersom jag redan somnat. Men att det gick så lätt blev jag faktiskt lite förvånad över i morse. Jag hade väl grundat bra 🙂
Som tur var vaknade Viran i vanlig tid så dygnsrytmen är inte kaiko. Men vi väntar fortfarande på blåsorna, de ska ju komma några timmar efter rådnaden. Är det bara nässelutslag mån tro…..
Vilken cliffhanger, mer spännande än så blir det inte hos en småbarnsfamilj.
Nu ska jag ta igen lite sömn. GOD NATT!
2008-11-15 klockan 9:42
Oj oj oj Vilket äventyr…. ”Mitt i ett äventyr…..”
Då hoppas vi innerligt att det är/var nässelutslag… för vattenkoppor hm ja roligare kan man ha. Fast alla ska väl förr eller senare ha det?!
Kramizar och nospuffar
2008-11-17 klockan 11:31
Tänk att du gjorde helt rätt, som väckte pappan, annars hade du kanske äventyrat Virans välmående….man är ju mindre ofokuserad än en person som druckit massor med vin.
Heja MAMMAN!!!!
// Å
Kommentera inlägget