Barnen har fått vara friska länge, sedan veckan före jul. Men så kom månadsskiftet januari/februari. Elvis har legat några dagar med hög feber. Samtidigt som det stundtals har varit synd om honom har det varit mysigt. Man får rå om honom och gosa lite längre än normalt. Han slingrar sig inte när man precis satt sig tillrätta i soffhörnet. Vi föräldrar fick än en gång erfara att det är så orättvist enkelt för Elvis som kan säga att han har ont i halsen eller att han fryser. Och det är så skönt att i det läget få bekräftat att man som förälder har gissat rätt.

Nu när Elvis är frisk är det Virans tur. Och hon är det faktiskt bara synd om. Med feber, snuva OCH magsjuka finns det mycket att oja sig över. Men Elvira väljer att berätta att hon har ont i pannan. Och det är ju faktiskt en förträfflig summering av allt det onda, det är ju där det sätter sig. Så helt orättvist är det ändå inte. Hon kan minsann hon med.

Vi får se om Elvis får anledning att göra av med sin överskottsenergi de närmaste timmarna. Oavsett får dagis vänta hur mycket han än behöver kuddrummet och sina hoppa-skutta-tjoa-tjimma-kompisar. För magsjukan räknar vi inte som en av våra bättre vänner.

Etiketter:
onsdag, 2011-2-02 · En enda ensam kommentar »