I dag har vi varit på besök hos Tal och svälj center vid Hudiksvalls sjukhus. Ett jättebra besök. Vi var tveksamma om vi skulle åka, trodde det skulle handla om gomplatta, tänkte att det kan vänta. Men vi hade fel.

Vi togs emot av en specialisttandläkare och en sjukgymnast. De videofilmade när Elvira åt fruktpuré för att dokumentera hur hon använde tungan, läpparna och övriga munnen när hon bearbetade maten. De videofilmade även när hon låg på mage och rygg, hur hon använde kroppen. Hon vände sig, reste sig på raka armar, sökte med blicken efter och höjde huvudet mot leksaken i luften osv.

Tandläkaren tittade också i Elviras mun, hur gommen såg ut, hur tungan användes, hur starka käkarna var, hur hon formade läpparna. Och ni må tro att Elviras mamma blev stolt när tandläkaren med förvåning i rösten säger ”- Men o så fin och bred gom, det är nog den finaste jag har sett”. Tänk va, att man kan bli så glad för att hon har en fin och bred gom!! En gom!! Inte fina ögon, fint leende eller söt över huvud taget utan en fin gom! Tandläkaren menade det också, det hördes på röstläget, det var inte något hon bara sa.

Varför hon har en fin gom? Jo, för att hon från det att hon var liten bebis, ja hör på den, liten bebis, jag menar mindre bebis, har haft stängd mun och vilat tungan innanför tandraden och då pressat med tungan på gomtaket som formats och fått fin form. En del bebisar med DS har sin mun öppen vilket resulterar i att tungan faller ner och inte formar gomtaket som då blir smalt (eller högt om man så vill). Allt detta har med muskeltonus att göra.

Varför det är viktigt med bred gom? Jo, för att då har de två skivorna som från början är separerade slutits på ett fint sätt (titta dig själv i spegeln så ser du ”sömmen” mellan skivorna) och med en bred gom är det lättare att hitta rätt plats för att forma ljud.

OM man får vara kaxig så visste ju jag att Elvira var stark i munnen. Hon vill ju alltid ha något att bita och suga på. Från början var det sina egna händer, sedan våra fingrar och nu leksaker. Jag har ju själv satt in fingret och blivit biten och tuggad på, det kan göra ont vill jag lova. Hon har sedan hon var mindre bebis snörpt i hop läpparna till ett litet, litet o. Så visst fanns muskelkontroll. Men inte kunde jag tro att det var den finaste gommen 😀 Elvira kommer alltså inte att behöva en gomplatta (en gomplatta formar bl a gommen om inte tungan gör det).

Vi fick några övningar med oss hem. Dra mungiporna utåt med pekfingrarn samt att dra kinderna nedåt och inåt så läpparna blir ett avlångt O. Den sista övningen gör så att tungan åker bak mot svalget. Det gör den också om man säger o och m, så det ska vi också göra för att hon ska härma efter. Vi ska också dra huden i de yttre ögonvrårna utåt samt dra ögonlocken snett upp utåt med utgångspunkt från ögonvrån för att öka muskeltonusen kring ögonen så att ögonlocken inte faller ner. Tänk om Silvia vetat det, då hade hon sparat några slantar 😛

Med andra ord var det i dag en toppendag och dessutom…

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Elviras namnsdag.

HURRA, HURRA, HURRA!!

Etiketter: Elvira
torsdag, 2007-3-01 · Wow! 6 kommentarer »