Vilken tur det är att man har foton. Utan dem skulle jag inte alls kunna återuppleva det som varit. Jag glömmer så snabbt. Gamla människor kommer ihåg datum och årtal på de mest vardagliga skeenden i livet. Men det är annat med vår generation. Vi har inte tiden att reflektera över det som är. Vi lever på och många lever nog i framtiden, planerar för det som ska komma eller dit de vill. Jag är en av dem. Istället för att tänka på det som är nu och det som har varit.
När vi fixade och trixade med ombyggnationen blev det fel med mediaspelaren, filmer slutade att fungera och några bilder försvann även dom. Nu har teknikern lagat några. Bl a den här filmen. Det känns som en evighet sedan. Lilla goa Viran. Och de där skriket, det har hon kvar…
2010-1-16 klockan 16:48
Tänk vad tiden går, såg att jag redan då var en blogginläggskommentator….
Gofisan där….
KRAM till Dig Erika…..har tänkt ohyggligt mycket på dig…….
2010-1-16 klockan 23:11
Tack kära du, att komma hem efter en dags arbete och så få se dessa underbara filmsnuterar ger så mycket glädje för en nybliven data ägare som går i lära och NI finns i mina tankar skall ni veta KRAMAR
Kommentera inlägget