När Elvira låg i magen trodde vi att det var en pojke där inne. Detta baserades enbart på skrock. Låga hjärtljud (runt 120), formen på magen, den bruna randen upp till naveln och en ring hängande i ett snöre ( könet bestäms om ringen börjar gunga eller hänger stilla, kommer inte ihåg vilket som är pojke dock). Ut kom en tjej och inte vilken tjej som helst.

I en av de forna kvällstidningarna kan man nu läsa att  forskarna tror att det föds fler pojkar i välbärgade familjer. En teori är att flickfoster är livskraftigare än pojkfoster och därför överlever de i fattigare förhållanden. Hmmm… Men det förklarar ju inte varför det föds fler pojkar i rika familjer. Där borde ju båda könen klara sig lika bra.

Att Elvira är livskraftig är det nog ingen som tvivlar på. Men tanken på att det bara är 1 av 5 foster med DS som fullföljer sin vistelse i livmodern får mig att rysa. Tänk om hon hade varit en av de andra fyra. Hon är inte bara ett yrväder utan också ett litet mirakel. För att inte tala om hennes XY-kompisar bland 47 -kromosomarna (om man ska tro på teorier och hyposteser).

PS. Elvis hade ett lite ”tjejigare” hjärtljud, runt 140. Det var samma form på magen och den bruna randen var där precis som förra gången. Ringen i snöret tror jag inte att vi testade.

Etiketter:
söndag, 2009-7-19 · Wow! 2 kommentarer »