kulram

Jag nämnde ju tidigare att vi brukar räkna vid olika tillfällen. T ex så räknar vi  till tre innan vi vänder på sandkakan. Vi räknar till två när vi öser ner de två skoporna med välling i flaskan.

Och så plötsligt händer det, utan förvarning, som alltid. När vi plockade tillbaka de uthällda zoo-godisarna i asken hörde jag Elvira säga -e, å, ee (ett, två, tre). När hon tittade på Hopphatten sist så räknade hon tillsammans med berättarrösten. Elvira räknade till ”ee” och berättarrösten räknade ner från tio. Och i morse när vi gjorde välling glömde jag att räkna, men Elvira räknade ”e, å”.

Hon förstår inte mängden, men hon har lärt sig ramsan. För henne är det bara en ramsa, men för mamman är det en milstolpe. Elvira har ju börjat att räkna!

Wow! 7 kommentarer till inlägget “Man upphör aldrig att imponeras”