För 3 1/2 år sedan. Tillvaron har inte förändrat sig nämnvärt, förutom att mamman ser lite fräschare ut på bilden, lite spänstigare i ansiktet liksom.
Ja men nu var det väl en si så där fem-sex dagar sedan jag tänkte att jag skulle posta ett inlägg här. Det snurrar lite för snabbt kring den här familjen just nu. Jag har haft en känsla av att inte hinna någonting, men haft massor att stå i. Då blir jag så himla frustrerad och otrevlig. Dessutom hade vi sportlov. En himla märklig ledighet blev det. Många dagar ledigt som bara försvann utan att fyllas av något vettigt, jo varsitt besök till badhuset för de två stora barnen.
Det var just om sportlovet inlägget skulle handla. Eftersom jag var otrevlig var barnen väldigt billiga, ni hade kunnat fynda två för priset av en. Men eftersom jag inte hann med någonting så kom aldrig annonsen ut. Och nu med en titt i backspegeln var det tur, för värdet visade sig stiga och nu är de ovärderliga (för jag är trevligare).
Elvira är fokuserad. Inspirerad av Toca Boca och smink-klipp av och med småtjejer på Youtube.
En dag på sportlovet såg ut så här,
Vi vaknar av att Elvira redan är uppe, det luktar nagellack ända upp till övervåningen. På undervåningen sitter Viran och gör sig fin. Mammas nagellack på tårna, på fingrarna, på golvet och på de små flaskorna. Lite senare samma dag sminkade hon sig. Med röd tuschpenna. På ögonlocken, på näsan, på kinderna och på hakan. Ännu senare på dagen skulle mamman förekomma dottern, så hon fick en egen sminkväska med rouge, ögonskugga, topps, bomull och spegel. Det kan väl ändå inte kladda? JO, det kan det vilket ledde till  tvätt av fåtöljklädsel. Det var ju ändå positivt att hon inte klippte håret.
En väntande tjej med spår av tusch i ansiktet. Nej doktorn, ansiktsfärgen hör inte till sjukdomsbilden.
En annan dag på sportlovet,
I två veckor har Elvira frågat, ”Är jag frisk nu?” Och tillslut kunde vi svara ”ja”. Men så gick dagarna och….
Fyra timmar på akuten. Lunginflammation igen, dock inte lika sjuk tjej. Ny bredare penicillin – större tabletter. Elvira väljer att ta hela dagsdosen i ett svep för att påskynda tillfrisknandet, ”-Nu är jag frisk!”, ”Nja….”
Alla dagar på sportlovet,
Elvis är biten, han kan inte leva utan Lego Star Wars. Där sitter han på bordet okontaktbar, gärna i pyjamas. Svarar inte, hör inte, ser inte. Vill inte göra någonting annat. Men pratar oavbrutet. Om Lego Star Wars.
Men nu är vi på banan igen, men det kommer att fortsätta snurra hela mars ut. Så tycker du uppdateringen här är kass följ @sotochsnygg på Instagram. Där har dessa bilder redan visats och där är uppdateringen mer frekvent. Fler bilder och färre ord, enklare när det snurrar.
Ja men vad bra, då blev det ett inlägg tillslut. Om det fick ett sammanhang, det vette katten.
På återseende! 😉
Kommentera inlägget