Jag har fortfarande ont i tån. Och hjärtat det värker. Dessa ungar ställer verkligen till det.
Jag stod framför en spegel full av beundran när Elvira bestämde sig för att krypa upp på pallen (placerad under spegeln) för att också beskåda min blemma. Pallen välte och det lilla ekipaget landade på min tå. Ofta är jag behärskad vid smärta, skrika och oja sig leder ju faktiskt bara till ännu mer anspänning. Men detta kom så oväntat att jag brast ut i ett högt ”AJ, AJ, AAAAAAJ!!!” Elvira blev rädd (i dubbelbemärkelse) och vi försökte trösta varandra. Men min tröst räckte inte. Hon hoppade ned från mitt knä, gick fram till Elvis och bad snyftande om en ”kjam”. De lade armarna om varandra, kjamades en stund, Elvira beklagade sig lite till, Elvis lade båda händerna om Elviras kinder och smällde till med en puss. Allt blev bra.
Dessa ungar. Mina ungar. Våra ungar. Gullungar.
2010-7-15 klockan 9:14
Vilka underabar ungar du har! Vi ses snart! Kraam
2010-7-15 klockan 14:59
Dom är så underbara dom små barnen! 🙂
2010-7-16 klockan 12:36
Underbart!!!
Med sådana föräldrar blir det ”märkliga” incidenter av denna sorten.
Längtar efter er. Men snart så ses vi.
Kramar
ps Hoppas den skadade tån återhämtar sig snabbt. ds
2010-7-16 klockan 18:02
Hälsa så mkt till era gobitar från mig 🙂 Hoppas ni får en fin semester där nere
2010-7-17 klockan 10:37
Precis en sådan pall + tå incident har jag också gjort, min tå gick dessvärre av 🙁 och inget finns det att gör något åt det heller. I mitt fall var det stortån, jäklars vad ont det gjorde…..
Jag förstår din smärta, det går över, men det tar lång tid.
Kram
2010-8-05 klockan 19:53
Oj aj ja olyckor händer!! Men det finns tydligen mycket syskonKÄRLEK !!
Kramar Farmor
Kommentera inlägget