Nu har vi också en. En tidig födelsedagspresent från morfar. Vi har lite yta kvar av gräsmattan att gå på. Barnen älskar studsmattan så klart. De hoppar som tokar, förstår inte hur de orkar.
Självfallet (för att citera de kungliga) fanns det en baktanke. Kanske kan en matta locka dem till att hålla sig inne på tomten, utan att bryta ihop till en liten ledlös hög eller hänga och dingla över staketet. Vi har utsikt över lekparken från köksfönstret, men det går fort när Viran sätter av. Ibland behöver man hinna med annat än att sitta på sandlådekanten.
Förra veckan rymde hon från dagis. Skolbarnen förbarmade sig över hennes som tur var, så hon kom inte så långt. Fast det har blivit mycket bättre. Denna sommar tror jag inte att vi får lika mycket motion. Och lite då och då utmanar jag henne och går iväg. Ofta går det faktiskt bra. Men ligga och sola får vi göra som pensionärer.
2010-6-09 klockan 21:32
Hoppa, hoppa Vilken hoppare Viran är!! Super bra med skutteliskutt träning!!! Hoppas att Viran inte skuttar för långt bort!! Med tanke på rymmarförsöket så får vi hoppas att hon inte tar efter Pappan!! Kan Rymmeri gå i arv?????
Själv kallar jag det upptäkarglädje!!!
Och det kan vara nog jobbigt, eller hur alla ni där ute??? KRAM
2010-6-10 klockan 16:34
Hoppeti hopp hoppeti hopp. Det ser super roligt ut! Tänk vilken goer mofar 😀
Kramizar och nospuffar
2010-6-11 klockan 18:28
Studsmatta är enormt bra för både motorik och motion. Dessutom så håller jag med, de små liven håller sig på gården.
Sola? Vad är det? Vi får i alla fall en jämn solbränna för vi rör på oss hela tiden…
Vila det får vi göra på långvården 😉
Kram
Kommentera inlägget