Elvira är en härlig tjej. Dock har hon några ”ovanor”. Åtminstone när hon är med mig.

• Ska vi borsta tänderna biter hon fast tandborsten.
• När jag ska tvätta hennes mun och händer sitter hon grensle över mitt upplyfta lår framför handfatet. Medan jag kämpar med tvålpumpen stänger hon av vattnet och försöker trixa sig av mitt ben. Vi kämpar på på varsitt håll, jag med att fullfölja tvättningen och hon med att komma där ifrån.
• När det serveras dryck slängs pipmuggen med all kraft i golvet efter varje klunk.
• Ligger det inte några matrester på golvet redan så ser hon till att det gör det.
• Vill jag att hon ska sitta på pottan, tycker hon att hon ska krypa där ifrån.
• Tycker jag att hon ska sitta ned i badkaret, tycker hon att hon ska stå upp.
• Bland det roligaste som finns är att sätta på strumpor, skor och mössor. Men när mamma vill göra det, då åker de av.

När jag tjock, klumpig och svettig tappar tålamodet och säger nej skrattar hon bara åt mig. En mammas lott, eller?

Det här skrev jag för någon dag sedan men publicerade det aldrig då. Så därför känns det som om jag måste försvara henne med att säga att söndagseftermiddagen var riktigt trevlig och medgörlig. Och sen är det ju kul att hon säger ett ord och använder det i ”rätt” sammangang, -Nej! 😀

Etiketter: Elvira
söndag, 2008-4-27 · Wow! 5 kommentarer »