Första äventyret klarade Elvira av på egen hand.

Pappan och jag var sysselsatta med att måtta vart en tavellist skulle placeras. (Så lång var pausen från borrmaskinen). Detta tog ca 30 sek. Under tiden klättrade Elvira upp till övervåningen alldeles själv.

Pappan blev lite kallsvettig när han kom ut i hallen och såg ett par små ben bestiga det sista trappsteget. Elvira var dock mäkta stolt.

Wow! 2 kommentarer till inlägget “Ett steg i taget”

  • Ilia o Sirkka m familj skriver:

    Go Viran Go Viran… hm grind i trappen är utmärkt… det håller små terrorister på rätt sida har jag lärt mig *fniss* fast de riktigt små och luddiga kommer igenom ändå…
    Duktig tjej är du… och snart går du säkerligen för att sedan springa snabbare än snabbt..
    Nospuffar och kramizar

  • Mamma skriver:

    Det finns grind i trappen, både upp och nere. Men någon hade glömt stänga den…

  • Kommentera inlägget