Elvira är i en himla charmig period nu. Hon skrattar mest för jämnan. Högt och glatt och med hela hjärtat.

Tand nr 2 har tittat ut. Så nu har hon en framtand både uppe och nere parallellt. Frågar man ”Får mamma en puss?” smäller hon till med en blöt pruttpuss på kinden. Hon är också fascinerad av näsor varpå min ständigt är röd och med dekorativa rivmärken. Ställer man frågan ”Var är näsan?” prickar hon ut den på dig om du har tur, men bara om hon vill.

Vi har också hört ”mamma” och ”pappa” men det var inte riktat till oss. Det händer inte ofta men hon kan göra ljuden i alla fall. Förut skrev jag ju om ”Dä” och ”Titta”, men titta har lagts på hyllan och nu är det ”Ge” som gäller.

Jag har också kommit i gång med tecknandet igen. Det har legat i dvala, vet egentligen inte varför, man glömmer bara bort sig. Men nu så. Elvira som är väldigt uppmärksam noterar allt. Pedagogen på hab trodde inte att det skulle dröja länge förrän det första tecknet kommer. På sätt och vis har hon ju redan gjort sitt första tecken, där, pekfingret är ju i luften allt som oftast 🙂

Jag har inte tid att sova middag!

Etiketter: Elvira
måndag, 2007-9-24 · En enda ensam kommentar »