Nu har det snart gått ett år sedan Martin kom hem från jobbet och fick ge sig i kast med att packa väskan till BB (den sämsta packningen jag ”rest” med någonsin). Två timmar senare hade vi fått en dotter. Jag sov inte en blund den natten. Elvira låg bredvid mig i sängen och jag låg så himla obekvämt, men vågade knappt röra mig. I stället låg jag och tittade på denna lilla varelse, hon var så liten och söt, inget rött och skrynkligt ansikte. Helt ärligt, nyfödda kan ju annars se ut som små gubbar. Men inte hon.
Morgonen efter var det läkarundersökning, vi fick komma in först. Läkaren granskade sammanbitet det lilla knytet som skrek sig illröd. Kort därefter kom läkaren in på vårat rum och frågade om vi sett något annorlunda med vårat barn. Det hade vi ju inte. Det meddelades att det fanns misstankar om Downs syndrom. Med ens byttes tankarna om här och nu till tankar rörande tjugo år fram i tiden, vad ska hon jobba med, ska hon bo med oss hela livet osv. De förutfattade meningarna hos mig vällde nästan över. Jag minns att jag tittade på henne flera gånger och tänkte att detta kunde ju inte stämma för hon var ju söt.
Elvira har bara genom sitt vara lärt oss så mycket. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att jag skulle få denna insikt om livet i rollen som mamma. Frågor om vår existens kan en helt vanlig torsdag cirkulera i huvudet. Funderingar på vem/vilka/vad det är som bestämmer om vad som är rätt och fel. Eller vad är det egentligen som vi tar som självklart och varför gör vi det?
När vi satt där i vårt rum på BB fattade vi ett klokt beslut. Elvira är Elvira och det är så hon kommer att bli presenterad. Vi hade fått en dotter och det vi ville höra var, -Grattis! Vi lät släkt och vänner få träffa Elvira innan vi berättade att hon hade DS. Hon skulle tas emot utan förutfattade meningar, för den hon var.
Bland annat är det därför som denna blogg finns. För att visa ett barn för den hon är. För att sprida kunskap och för att riva fördomar. Även om inte alla kommenterar så vet vi att vi har många läsare. En läsare hörde av sig och berättade att när de fick besked om Downs syndrom sökte de information på nätet. De hittade Elvira och kunde börja se framåt. Det glädjer oss mycket att bloggen tjänar sitt syfte.
Detta år kan summeras med ett citat från en annan mamma , ”Hade jag vetat vad jag vet i dag hade jag aldrig behövt vara orolig”.
Vi kommer att firar Elviras ett-årsdag med stora förhoppningar på framtiden, om många lekkamrater, rolig skolgång, hälsa och framför allt acceptans.
2007-6-17 klockan 18:44
Det är självklart att Elvira kommer att få det bra med så förnuftiga föräldrar. De nyblivna föräldrarna har kammat hem många vuxenpoäng. Eftersom de blir bara klokare och klokare så får dottern en strålande framtid.
Vi ser fram emot att tillsammans få fira vår och er ögonstens ettårsdag.
Det är alltid roligt att läsa och titta här på Elviras blogg. Varje dag undrar man: Har det kommit dit något nytt och spännande. Men vi måste bli duktigare på att ge respons genom glada tillrop. Feedback behövs precis på samma sätt som Elvira behövs för oss alla. Hon förgyller ju vår tillvara.
Kramar
Andrea och farfar
2007-6-19 klockan 15:18
Så många klok-ord, från en lika klok mamma, då finns det ingen tvekan om att Elvira kommer att växa upp och ta världen med storm. Lycklig, full med kärlek samt med en enorm grundtrygghet.
Tänk att Er Prinsessa har förgyllt er vardag i snart 365 dagar, visst är det underbart…….att få följa dessa små varelser varje dag, varje minut. Från att ha varit ett totalt hjälplöst litet knyte, till att idag vara en egen liten individ, med egna tankar och viljor.
GRATTIS på födelsedagen!!!
Kram från Mira och Åsa
2007-6-19 klockan 20:18
Hej,
Hälsar ofta på hos er och inser att jag varit ”anonym” utan att tänka på det. Fick ett litet flickebarnbarn med ds för snart 10 månader sedan och letade mig runt på internet för att söka kunskap. Hittade snabbt in till er och till några andra härliga föräldrar som också skriver om sina små downisar. Ni betyder så oerhört mycket genom att dela med er av era sunda och jordnära funderingar och framför allt genom den stora glädje ni förmedlar. Jag är själv en mycket stolt farmor till lilla Iza och gläds åt varje stund jag får vara tillsammans med henne.
Må väl och tack för att ni finns!
Izas farmor
2007-6-24 klockan 7:56
Tänk var fort tiden går. Blir varm i hjärtat när jag tänker på att jag tillsammans med er var de första som fick träffa Elvira, även bara för någon timma….
Läser ofta på er sida, underbar! Jag tror och hoppas den är ett bra stöd för andra föräldrapar i samma sits.
Glad sommar!
Kram från barnmorskan Ulrika
2007-8-22 klockan 23:01
Fantastiskt att läsa dina tankar Erika. Och ni är väldigt kloka föräldrar förnuftiga och omvårdande. Jag har varit en ”lat” kommenterare eftersom jag tycker det är roligt att prata i telefonen. Men nog är det härligt att se filmerna och korten så här på nätet. Elvira har en toppenbra miljö med föräldrar som älskar henne, det ser man och vem kan göra annat än att glädjas åt en sådan härlig liten tjej med sådan fantastisk karisma.
Kram från Mormor
Kommentera inlägget