Det finns ju en del koder att knäcka här i livet. Till exempel Multiplikationstabellen, placering vid fickparkering, hålla takten och säga förlåt.
Koden till tankkortet var en hård nöt för mig. Så hård så att kortet sedan länge varit spärrat. Detta medför ett visst risktagande med jämna mellanrum. Hjärnan och kroppen har inte fått ihop det med telefonen ännu, så det verkar dröja innan något nytt beställs.
Elviras hårda nöt är att ljuda riktiga ord och bilda meningar. Men hon är på väg att knäcka koden. För oj vad hon har härmat i helgen. Mamman och pappan har bara tittat på varandra. Någon av oss har sagt ett ord och Elvira har härmat direkt. Direkt!
Vi blåste såpbubblor, Elvira sa ”bubba”. Pappan och Elvira gick på äventyr i skogen och plockade kottar, Elvira sa ”kocke”. Vi tittade på teckensång-film och Elvira sa ”tappa” som i trappa och ”äsh” som i häst. Vi åt korv och Elvira sa ”ojv”. Med tanke på kottarna i skogen så sjöng vi om Ekorren, Elvira sa ”eck”. Dessutom, sa och tecknade hon ”pappa sova” och ”Elvis ledsen”. Man blir så stolt så att man spricker och samtidigt lite lättad. Härliga unge!
En annan härlig unge är Elvis, han har just knäckt koden för att krypa. Och nu börjar han att få upp farten. Så istället för att sitta kvar och gråta när man lämnar rummet, så kryper han efter samtidigt som han gråter. Gobit!
Vad tampas du med?
2009-5-25 klockan 23:34
Heja Viran!
Fortsätt att överraska de där trögisarna till föräldrar som aldrig fattar något. Det tar ju tid att lära sig när föräldrarna ska krångla till det. Kan de aldrig vara som vanligt utan hela tiden hitta på en massa saker man ska lära sig?
Mamman har ju problem med sina koder så varför kan inte dottern ha det med sina? Men dottern fixar det. Hon blir inte soppatorsk i första taget.
Roligt att det händer en massa positiva saker. Ni behöver det efter allt elände. Efter regn kommer sol heter det ju.
Kramar
Andrea och farfar
2009-5-26 klockan 7:31
Vilken duktig tjej! Förstår att det måste vara en härlig känsla! När började Elvira göra sina första tecken?
2009-5-26 klockan 10:34
Ja, nog är vi tröga 😉
Helena, Elvira gjorde sitt första tecken, katt, när hon var 1 1/2 år, sedan dröjde det ett tag innan nästa tecken kom. Men så småning om vid ca 2 år kom ett efter ett; äta, bada, sova, hund, tack osv.
2009-5-26 klockan 11:00
Oj vilken snäcka alltså!!
Vad vi kämpar med hm låt oss se… rymmande Sirkka som inte får vara själv längre i trädgården. Presenter till födelsedagsbarnet snart. Matte kämpar med sin hemska sjuka i munnen… Ilia ja hon har inte insett att i dag kommer den där sötnosen på besök *oj oj oj oj* Husse kämpar med skolarbete men vi tror nog ha fixar det.
Kramizar och nospuffar
2009-5-26 klockan 12:18
Härligt Viran! Och Elvis så klart!
Här hemma kämpar jag själv med det där diskberget, dte blir ju bara större, fats det är sådant som egentligen mest handlar om att lite självdiciplin ju…
Men dom där koderna till olika kontokort är mariga… Jag kan mitt eget, för dte är simpelt och självvalt.
Ibland ber Joakim mig ta ut pengar, betala med etc med hans kort, och dne koden lär jag mig aldrig… jag får den innan jag går till affären, och tio minuter senare i kön får man fiska upp telefonen
-heej… duuu…!
-SÄG INTE ATT DU GLÖMT KODEN IGEN!?
-Jo… förlåt…
Ha dte fint nu
pussra och kramar från ängelholm:)
2009-5-26 klockan 20:08
2009-5-31 klockan 17:10
Ibland tror jag att barnen medvetet använder sig av periodvis kodknäckande, för ibland händer det knapp någonting. Sedan helt plötsligt kan de jättemånga nya saker på en gång, saker man absolut inte trodde att det kunde. Naturligtvis är det bra att barnen lär sig av andra än sina föräldrar, men ibland så kommer det så överrumplande. Mira hade en lååååång beskrivning om hur morfar gör när han ta upp näten och det finns abborrar i dessa, som han sedan rensar, och som mormor steker…..
Hur minns hon allt detta, det var ju trots allt ett år sedan sist?????
Heja Viran teckna på….
Kram i värmen
Kommentera inlägget