I dag har vi haft en slö-söndag. Varit hemma och jazzat runt. Tittat på familjefilmer och skrivit på band och fodral, det var på tiden. Det är ju också på tiden för ett inlägg här.
Man ska ju inte jämföra barn och deras utveckling, allt är ju så individuellt. Inte heller ska man jämföra barn med olika antal kromosomer. Men jag blir imponerad av Elvira och hennes idoga tränande. På ett av banden som var inspelat i december såg vi hur hon just börjat resa sig till stående med stöd i händerna. Och det är nu, sju månader senare, som hon börjat ställa sig upp själv utan något stöd. Hon och hennes jämlika får öva, öva, öva för att genomföra samma handlingar som nästan kommer gratis för andra barn. Och inte klagar hon och inte ger hon upp. Men glad och stolt blir hon när hon väl nått målet eller delmålet. Detta tycker jag att man ska ha i åtanke då man dömer människor efter vad de presterar.
Idag tog jag fram filten och Elvis fick ligga på golvet för första gången. Det är först nu det är någorlunda säkert på den nivån. Han lyfte för ett tag huvudet på sina starka armar. Lyfte huvudet gjorde han redan då vi sågs första gången på förlossningen. Elvira fick öva länge innan hon kom upp till den här höjden, men då har hon ju kortare armar än sin bror också 🙂
Elvis fyra veckor 17 aug 2008
Elvira åtta veckor 15 aug 2006
2008-8-17 klockan 21:10
Slösöndag måste man ha. Tid för reflektion kallas det med andra ord. Pappan får testa mycket mer för det har sina fördelar för oss som inte är på plats.
Jämföra och jämföra det är klart att det är oundvikligt. Men det är först när det värderas vad som är bäst och liknande det blir besvärligt. Vem vet vad som är bäst eller sämst. Titta på OS alla kan ju inte vara ettor. Räknas inte de andra. Nej det kan man ju inte göra för då kan ju ettan inte vinna. Så visst måste vi alla vara med på ett eller annat sätt.
Viran var ert första guld och nu har ni två guld. Så bra!
Kramar
2008-8-18 klockan 20:29
Åh slö söndag…. tycket ni hann med mycket.
Varje individ presterar utifrån deras förutsättningar. Det är ju så att de är olika även om de är lika ;o) De är ju otroligt goa ungar och ja de är ju era! 😀
Alla kan ju inte få nobelpris (som pappa (farfar) ;o) hi hi hi) men ni har ju fått något ännu bättre – ni har ju Elvira och Elvis!!!
Härliga bilder på de goaste ungar vi vet!!
Kramizar och nospuffar
2008-8-19 klockan 10:38
Slösöndag??? Tänk vad olika man ser på även det uttrycket…..slösöndag för oss är att bara behöva göra det nödvändiga, äta och gå på toaletten….he he he he, ja och ta hand om vild-Mira förstås….
Vilka go´bitar, söta som socker…..
2008-9-26 klockan 7:08
[…] jag att detta kan te sig lite motsägelsefullt eftersom Elviras utveckling smyger sig in här och där på denna blogg. Men självklart gläds man som förälder åt barnets utveckling. Vad jag menar […]
Kommentera inlägget