Dagarna spenderar jag med att ligga och kräla på golvet. Göra grimaser, prata bebisspråk och fjanta. Allt för att roa vår dotter. En oerhört stimulerande sysselsättning, tro det eller ej. Dock känner jag att det är dags att höja den intellektuella stimulansen några nivåer. Det är dags för lite reflektion över livet så här en tisdagskväll.
I bland är det svårt att följa människans resonemang. Vad är det vi värdesätter? Ibland måste vi ge oss tillåtelse att fundera, vad är viktigt?
Nå, rätt bra start eller hur? Något att suga på. I gottepåsen finns två karameller, Sverige och Ukraina.
Om man följer artiklar och reportage i medierna verkar det som om vi svenskar efterfrågar en så lindrig, säker och smärtfri fosterdiagnostik som möjligt till alla gravida kvinnor. Landstingen får det att låta som om blivande föräldrar vill kunna välja barn. Detta är ett sätt för dem att erbjuda god service. Man tackar!
En hård och sötsur karamell (GP Debatt 8 april)
I Ukraina erbjuder man ett förvar till de barn föräldrarna har valt bort, ett förvar som budgeten tillåter. En annan definition av god service, eller?
En hård godis med sträv eftersmak (Bildspel – Horodetsky)
Här sitter jag med ett glatt och pruttande barn (resultat av tarmregleraren Laktulos) i famnen och inser att väger man sina val noga och framför allt med hjärtat (även om det händer att man får hjälp av slumpen ibland) är livet underbart. Det är viktigt att ta hand om det.
Kommentera inlägget