Vi är några stycken som läser varandras bloggar. Men vi har ju inte riktigt samma läsare ändå. Därför blir det upprepning för några av er. Ni får bortse från detta.
Jag kan inte bortse från dessa två reportage. De visar båda verkligheten, en verklighet som är så motsägelsefull. Läkaren berättar om den dystra utvecklingen och barnen lever precis som vem som helst.
2009-3-24 klockan 4:42
Vilken jättesöt dotter du har. Här i Australien är NUP testet rutin (fast inte obligatoriskt) åt alla oavsett ålder. Med mitt första barn skulle jag absolut ha det, eftersom jag var rädd att få ett barn med kromosomförändringar. Vad konstigt man tänker innan man fått barn… Jag älskar henne så oändligt mycket, och inte hade jag älskat henne mindre om hon hade haft kromosomförändringar inte! När jag blev gravid igen togs samma test,men mest för att jag ville se den lille på ultraljudet och även för att man skulle kunna hinna lära sig lite om barn med kromosomförändringar innan barnet kom (om nu så skulle vara fallet). Nu visste jag ju att jag ALDRIG skulle göra abort även om barnet hade haft vissa medfödda ”fel”. ”Fel” är inte rätt ord, ”annorlunda”? Här ser man väldigt sällan barn med Downs syndrom, och det måste ju till stor del vara på grund av denna NUP undersökning. Synd tycker jag,eftersom det skapar rädsla för och okunskap om barn och vuxna som är annorlunda. Det är ju ett lite känsligt ämne att skriva om det här med aborter, men jag skulle aldrig kunna tänka mig att göra abort – det är ju en liten bebis därinne oavsett hur många kromosomer hon har. Förlåt för mitt långa inlägg!!! Många kramar till dig och din gulliga lilla tjej )och till den nya bebbin (som är lika gammal som min lille)!
Kram
2009-3-24 klockan 8:50
Hej Emelie!
Tack för din kommentar. Visst känner man annorlunda när man fått erfara vad en graviditet resulterar i.
För mig är rädslan för DS ologisk, nu när jag har en egen dotter. Hennes liv har hög kvalitet och hon fungerar i stort sett som vem som helst, och hon är inget undantag.
Det är också ologiskt att människors föreställningar om DS är så ålderdomliga och verklighetsfrämmande. Därför finns bloggen och därför hamnar inlägg som detta här då och då.
Kommentera inlägget