Hur kul är inte detta då? Pappan i vår familj upplever Booby Trap var och varannan kväll.
Vi fick nog av Kamasutra för föräldrar på 180 cm och byggde ut till familjesäng på 270 cm i somras. Nu har vi ganska bra om utrymme för de här aktiviteterna. Vi sover faktiskt som prinsar alla fyra. Varför säger man så förresten? Det är ju prinsessorna som sover i sagorna.
Det finns plats för en ”Snow Angel” a la Elvira och en ”H from Hell” a la Elvis. Men, eftersom Elvis sover ytterkant bredvid mig får vi nog kalla det Liggande T från Transylvanien.
Idag var det min tur att vabba. Elvis hängde med oss tjejer så vi får lite av en långhelg. Barnen har lekt och jag har påmint dem om att ta det lugnt. Ingen ansträngning fröken Snygg! De i sin tur har sprungit efter mig och sagt prosit till varje nysning. Det har blivit ganska många om jag säger så…
Luften gick ur mig när mannen kom hem från jobbresan tidigare i veckan. Och självaste mannen kämpade med jetlag så det var först igårkväll som bokyllorna kom hem. Alla fyra hjälptes åt att montera. Däremot fyllde jag bokhyllorna själv när barnen var upptagna med annat. Onda tår behöver vi inte nu också. Lådorna med pennor, saxar, lim och pärlor är på lagom höjd, om man inte plockar fram ett bord och några stolar då. Då är de ju i och för sig i precis lagom höjd. Vi får väl se.
På eftermiddagen tog jag itu med strykningen. Det var inte så värst mycket, så det måste varit jag som var hot 😉
Trevlig helg!
Idag har vi rört oss så lite som möjligt. Alla tre är trötta och sega efter årets första arbetsvecka. Jag som har fått väcka barnen varje morgon i veckan slapp göra det idag. Typiskt. Tyvärr verkar vi så sakteliga komma tillbaka till vardagsrutinerna.
Dagen fördrivs med film och tv; Disneydags. Tingeling och Alfons. För att väcka musklerna tog vi en kort promenad för att införskaffa lördagsgodis. Barnen bänkade sig så klart i vagnen, men lika bra var det eftersom det var snorhalt ute.
När vi ramlade in i hallen igen med ledlösa kroppar i overaller, vagn och påsar, allt i en hög, Â bad jag barnen att klä av sig. Av någon anledning faller det sig mer naturligt att lägga sig ner på hallgolvet än att klä av sig.
– Elvira klä av dig nu
– Jag kan inte
– Joho det vet jag att du kan
– Nej, kan inte
– Kom igen nu
Hon tittar upp på mig med ledsna hundögon
– Jag är sjuuuuuk
Maka på dig!
Eller ”backa lite” som Elvira säger när hon tycker att någon är ivägen.
 Nu ska jag aktivera armarna och tömma bokhyllorna som jag just har organiserat. Typiskt mig. Av tre stycken skulle jag sälja en. Men nu råkade jag kränga alla tre till en och samma person. På måndag får jag anledning att köpa nya. Vad synd 😉
Gissar på att vi kommer förankra dem i väggen.
Nu får pappan ta och komma hem så det blir någon ordning på middagarna. Usch vad lat man blir när man inte har en redig karl att laga för. Fiskpinnar, pannkaka, köttbullar, korv, chicken nuggets är det vi har ätit. Två gånger om. Men på måndag kommer Linas matkasse och levererar. Skönt.
Vi körde matkasse månaderna för jul och gjorde ett uppehåll för julskinka och …..köttbullar. Det är himla smidigt. Färska råvaror, nyttiga rätter och de räcker till matlåda för oss båda.
Nästa fredag blir det inte yoghurt med banan och frömix. Även om det är himla gott så passar det bäst till frukost.
Bild: Cinemagraph
Elvira ville inte gå hem.
Gud vad skönt det har varit, jag har njutit av varendaste dag.
Som final drog vi till det nyöppnade leklandet. Barnen hoppade, sprang och klättrade i tre timmar! Att åka ensam med två barn till ett sådant ställe kan man överväga i tanken, men det bästa är att låta det stanna där. Det gjorde jag i fredags. Men så visade det sig att tomten hade varit hos grannarna och lämnat biljetter till Elvis och Elvira. Tack världens bästa grannar för sällskapet!
Och med tanke på vad jag funderade på igår. På ett lekland finns det inte mycket hänsyn. Där är alla fokuserade på sitt och att komma först. Och mer kan man väl inte kräva, vet ju själv hur man agerar på utförsäljningar och lagerrensningar 😉 Men en snäll kille lät Elvira låna ”hans” bollkanon och visade henne hur man skulle göra. Och den här gången tackade jag.
Foto: Katarina SahlinÂ
