Vi åkte till stugan idag. Det vet Elvis men inte Elvira. Det var en blixtvisit och Elvira somnade strax innan vi kom fram. När hon vaknade och vi nästan var hemma igen. Tittad hon lite yrvaket på mig och tänkte något i stil med ”åker vi bil fortfarande?” Hon gnuggade sig i ögonen, kisade, var lite ruffsig i håret av kapuschongen, stel i ryggen och säkert hade hon träsmak i baken. Radion började spela Sugababe´s Push the botton. För att charma Viran och få henne att pigga på sig började jag digga. Hon log lite finurligt och hakade på. Nickade med huvudet, ryckte med axlarna och gjorde jogging-moves med armarna. Ja, ni kan ju tänka er hur gulligt det var. Dagens höjdpunkt och ännu ett minne att samla på.
PS. Lite roligt att videon utspelar sig i en hiss. Elvira är väääldigt noga med att trycka på knappen när vi åker hiss.
Vad gör man en lördagkväll när det inte finns något att titta på på tv. Vår kväll blev räddad av ”The Specials”. Jag läste om dem för länge sedan, tror att det var hos Imsavimsa och nyligen blev jag påmind av Tjejerna två.
”The Specials” är en serie om fem ungdomar runt 20 år i Brighton, som bor tillsammans. Varje avsnitt är ca 10 min och de handlar mest om relationer, både vänskap och kärlek. Det är så härligt att se att de lever det liv som vi alla gör när vi är i den åldern, skola/jobb i veckorna och party på helgerna. Något som också slog mig är att de bor i ett hus, med ett riktigt vardagsrum och ett riktigt kök, så som vi alla vill bo.
En mamma jag känner har tidigare nämnt att hon har haft tankar kring ett gruppboende i kooperativ form för sin dotter. Och nu förstår jag vad hon menar. De kommunala gruppboendena kan ju ha en viss typ av interiör. Enligt mina förutfattade meningar är det inte så mycket som skiljer ett gruppboende för ungdomar från ett ålderdomshem. Vi är absolut med på kooperativet, men det är ju många år tills dess…
När det gäller detta gäng var det Hillys föräldrar som tog initiativet , de köpte huset och har det övergripande ansvaret för personal och drift. De har en egen sida, Small Opportunities. Klicka dig till The Specials via bilden ovan och se resterande åtta avsnitt. Det nionde och sista avsnittet för säsongen kommer imorgon, måndag.
Det har varit en seg vecka med sjukdom. Och nu har tre av fyra familjemedlemmar ögoninlfammation. Så ni kan förstå att vi var en bunt rastlösa stackare som promenerade till Konsum och köpte jäst och mjöl. Sedan tog vi tag i rastlösheten och satte upp ett tält i vardagsrummet och bakade bullar i köket. Ni får själva lista ut vilken förälder som arrangerade vilken aktivitet.
Det blev ett gäng annorlunda bullar eftersom vi varken hade kanel eller vanillinsocker. Men det var väl tur ändå att vi lyckades få ihop jäst och mjöl. Elvira gillade smeten. Elvis gillade penseln som man penslar ägg med. Man kan likna dessa bullar med de lussekatter dagis bjuder på vid lucia.
-Dessa har barnen bakat själva, säger personalen glatt och själv väljer man ut den minsta bullen och hoppas på att inte ligga magsjuk till kvällen.
Är det något Elvira är riktigt dålig på så är det att sova utan galler. Vi har provat att bygga om spjälsängen så att hon själv kan ta sig i och ur. Det gick inte. Hon vaknar nämligen alltid vid fyra-fem tiden. Sover hon bakom galler somnar hon om, om vi har kommit ihåg att dra ut kontakten till sänglampan. Utan galler eller med fungerande lampa väcker hon glatt oss andra. Och har hon väl gått upp så är det kört. Det hade varit jättemysigt om hon hade kunnat komma in till oss och somnat om i vår säng. Men det går absolut inte.
Likaså vid läggning. Elvira har blivit mer känslosam under hösten. Tidigare har vi knappt hunnit trösta henne innan hon slingrat sig ur vår famn. Och hon har alltid varit det lättaste barnet att natta. En godnatt-ramsa och lite speldosa och sedan har hon somnat som tryggheten själv. Men nu vill hon att man ska stanna hos henne. Vi ligger på en bäddmadrass och myser och läser saga. Men Elvira kommer inte till ro. Hon ska göra det mest oväsentliga, men still kan hon inte ligga. Inte så pass länge så att hon hinner somna. Men lägger jag ner henne i spjälsängen efter sagan somnar hon på några minuter.
Snart är spjälsängen för liten. Och tanken är att de två små ska dela rum. Vi måste bryta mönstret. Men jag vette 17 hur vi ska göra.
Grattis på farsdag alla pappor!
Eftersom vår pappa ger sin lön eller jag tar hans lön (det beror på hur man ser det) så fort den kommit in på kontot varje månad, tycker jag nog att han är värd något extra idag. Kanske ett par strumpor, kanske ett par kallingar, eller en teckning vi får se.
Sedan vi blev tvåbarnsföräldrar lever vi faktiskt som på 30-talet. Men det blir det ändring på efter nyår. Då är vi båda förvärvsarbetande igen.
Bild: svt.se
