Gissa var vi var idag. På hälsocentralen. Gissa var Elvira och pappan är nu. På barnkliniken.
Där ska de spendera natten. Elvira har varit feberfri men jättedålig. Slumrat av och till, bara legat i soffan, varit ledlös och tyst. På eftermiddagen bad hon faktiskt om att få dricka. Då började hon kaskadspy. Nu får hon dropp, det tas prover, hon har inhalerat och kanske, kanske vänder det.
Tyvärr har jag inget roligare att skriva om. Inte ens väntrummet var kul den här gången.
I fredags gick jag med barnen till häslocentralen. Tänkte att det är lika bra. Det klassiska är ju annars att hjärnan registrerar först när det är helg och stängt att man borde uppsöka läkare.
Medan vi väntade på vår tur traskade Viran omkring och upptäckte. Hon tog en lov i väntrummet, vinkade och sa -Hej hej! till de andra, sällskap för sällskap. Någon mumlade ett svagt hej.
Elvira gick vidare. För att senare hamna i väntrummet igen. Proceduren upprepades, -Hej hej! Någon svarade lite tydligare än förra gången.
Elvira gick vidare åt andra hållet. För att ännu en gång hamna i väntrummet. Proceduren upprepades, Hej hej! Â Â …alla svarade!
Väntrummet bestod i stort sett av nysvenskar. Tanken slog mig att de verkligen tagit sig an vår kultur. Eller är det inte bara vi svenskar som är så där truliga och tysta, sköter sitt och gömmer sig bakom en veckotidning?
Doktorn skickade hem oss med ett Lille skutt klistermärke och ett prinsessbokmärke.
Elvira somnade i vagnen på vägen hem och vaknade – kinkigare än på hela veckan. På natten stod tempen på 39,7Â – högsta på hela veckan. På lördagen blev det barnkliniken. Doktorn skickade hem oss med penicillin.
Så går det när man försöker vara strukturerad och ligga steget före.
Elvira gick till sängs med 39 graders feber i går. Behöver jag säga att pappan är borta hela veckan. Men som tur var vaknade hon pigg och feberfri. Och det var som sagt tur för nu ger kallelserna utdelning.
I dag har vi haft späckat schema. På förmiddagen träffade vi logopeden som konstaterade att Elvira gör de flesta ljuden som produceras långt fram i munnen. Vi ska öva på att göra G och K, som produceras bak. Ett tips som vi fick var att döpa några nallar och dockor till Gaga, Gogo, Gigi, Kaka, Koko och Kiki. Logopeden tyckte att munskenan var bra som vi fått från tandläkaren för man tränade inte bara musklerna kring läpparna utan bakre tungan och munnen i stort. På tisdag ska logopeden hälsa på på dagis för att se hur man arbetar med språket där.
På eftermiddagen bar de av på 2-års kontroll. Lite klämmande på magen och det vanliga med stetoskop och öronlampa. Den besiktningen blev också godkänd.
På kvällen varvade Viran ner med Biltemakatalogen, fast det varade inte länge. Nu ska mamman varva ner i soffan. Puh!
Med hösten kommer kallelserna. För det mesta per automatik, men ibland krävs lite meck.
Vi har besökt barnkliniken för provtagning på sköldkörteln och för gluten. Ett av proven visade på värden i gränszonen, på vilket vet jag faktiskt inte. Så informativt var inte brevet som läkaren skickade ut. Förmodligen på sköldkörteln. Många barn med DS får äta Levaxin. Provtagning igen om tre månader.
I dag skulle vi åkt till Tal och svälj för att träffa en specialisttandläkare. Men tandläkaren är sjuk och mötet inställt. Detta är tredje gången. Första gången tackade vi nej till en återbudstid p g a framförhållningen. Andra gången ställdes det in pga sjukdom hos tandläkaren och idag lika så. Vi fick en ny tid den 17:e. Får se om vi kommer i väg.
Ett annat besök som vi har kvar är till ögonkliniken. Detta är ”bara” vår andra tid. När vi skulle dit förra veckan fungerade inte bilbatteriet. Är det inte barnet som ska på service så är det bilen.
Det skulle kommit en kallelse till öron i september. Ett återbesök efter öroninflammationen. Kanske är det dags att ringa?
