Mot hälsocentralen, den högra på uppåt-tjack från Astra Zeneca
Idag har det hänt något.
Vi gick till hälsocentralen, fick remiss till barnkliniken och Elvira fick recept på penicillin för antingen öroninflammation eller lunginflammation. Troligtvis öroninflammation. Man tog inga prover utan nöjde sig med att jag berättade att hon hade ont i går kväll och hade vätska i ytterörat. Självklart kunde de inte se något för allt vax. Och lungorna lät bra, men de gjorde de ju sist också.
Då ska det bli intressant att se om vi får magsjuka på torsdag. För får man vänta i 30 min på att få ta ett stick i fingret så är det tortyr att ha kvar barnen i vagnen när de ser de andra barnen leka. Ska det vara rättvist så får vi alla torteras helt enkelt.
Appropå stick i fingret. Familjeläkaren trodde ju bara att det var ett förkylningsvirus den här gången med, men för att Viran är Viran så skulle hon få ta ett stick i fingret för säkerhets skull sa han. När vi senare var tillbaka på hans rum utbrast han ”Jag fattar inte!” lite mer bekymrat än sist. Snabbsänkan var på 160 den här gången (man ska ligga runt 8).
Det som bekymrar honom är att Viran inte ligger slö i min famn utan springer i korridorerna, leker med hans instrument, kollar in hans litteratur i bokhyllan och vill dra papper från britsen. För detta orkar man inte när man har 160 i snabbsänka enligt honom, inte ens om man får Alvedon.
Men så är hon, hon kör på trots att hon är mycket sjukare än vad man kan tro. Vi börjar lära oss detta nu. Det kommer nog han också att göra, för vi lär ju ses igen. Samma senario lär spela upp sig. Och samma procedur lär upprepa sig. Att Viran inte får ”bara ett förkylningsvirus”. Och att Viran får kuska runt i stort sett hela dagen.
Det är ju lite pinsamt att komma sent till dagis när man är föräldraledig. Jag riskerade att bli sen och irrade omkring hemma för att få med mig nycklar, mobil, lillebror och en mössa till den samma. Skulle just stänga dörren, när det ringde. Jag sprang in och kollade, Okänd. Tanken om jag skulle svara flög snabbt från öra till öra. Nej, jag hinner inte.
Jag började den ca 500 m korta promenaden och funderade på vem det kunde ha varit. Okänd brukar ju, i alla fall hos oss, alltid vara Landstinget. Men vad vill de oss? …..rassel, rassel….ATTANS!!!! Vi hade ju telefontid med audionomen. Telefontiden som vi fick för EN månad sedan. Telefontiden till audionomen som bara är här i stan EN gång i månaden. ATTANS!!!! Jag hann få lite dåligt samvete, men försvarade mig snabbt med att jag må ha glömt att han skulle ringa, men han ringde faktiskt en halv timma för sent OCH han hade en timme avsatt att ringa på. Hade han ringt i tid hade jag varit hemma och svarat. Här började jag bli lite irriterad över hela grejen. Vi hade ju förberett en massa frågor. Och om en månad igen då är det ju semester. Plötsligt var jag framme vid dagis.
Hittade Elvira bland buskarna igen, den här gången åkte hon inte på näsan ner för backen utan på rumpan. Det var ju smart att ta det säkra framför det osäkra. Plus att smutsen på ändan inte syns lika mycket som smutsen i ansiktet när man traskar hem genom området. Vi vinkade hej då och började gå. Då ringer mobilen. Vad är det för något? Min mobil! Ja ha, har jag den med mig! (Fråga vem som helst, jag har inte lärt mig att leva med mobiltelefon och är svår att få tag på den vägen. Men jag försöker bättra mig.) Det var Okänd som ringde!!! Det rasslade till där uppe för att försöka minnas några av frågorna. Men jag hann inte ställa många. Det blev inte aktuellt.
– Jag ser här att Elvira ska få tid för att sätta in rör. Då skriver jag att det ska göras en ny hörselundersökning samtidigt.
– Ja, vad bra, tack så mycket.
”Klick”
Ur kaos kommer ordning.
”Jag blir inte riktigt klok på Elvira”, sa familjeläkaren efter att han undersökt hals och öron, lyssnat på lungor och klämt på magen och inte hittat något anmärkningsvärt. Ändå visade snabbsänkan på 100. Hade hon inte haft DS hade han inte brytt sig om att göra en snabbsänka. För hon verkar ju bara vara förkyld.
Det blev besök till röntgen och barnkliniken på eftermiddagen. Det togs lite prover. Tack vare röntgen kunde man konstatera en lunginflammation.
Det firade vi med mat från det gula M:et och en leverans sommarkläder. Elvira åt bara de gula tillbehöret och blev för övrigt mycket nöjd med kollektionen. Varje plagg provgicks som på en catwalk, fast mellan vardagsrummet och hallen. Mannekängen hälsar att det är lager på lager som gäller i sommar.
Elvis var mest intresserad av att resa sig mot korgstolen. En aktivitet man blir så svettig av att det lockar sig i pannan.
Idag var vi till ”Öron” och fick resultatet av hörselprovet. Utan anmärkning på vänster öra och nedsatt hörsel på höger öra. I journalanteckningen stod att det troligtvis berodde på blod i hörselgången (från vaxrensningen). Så nu har vi gjort ännu ett test utan att få ett definitivt besked. Gah!!!
Egentligen är det väl inte hela världen. Elvira hör ju och talar lite grann. Men det måste väl gå att få ett ordentligt resultat kan man tycka. Vi har ju haft detta ärende några gånger tidigare. Ett BOEL-test visade samma. Ett annat test visade godkänt. Och ett gav inget resultat.
Följetongen lär fortsätta. Vi ska på återbesök om sex månader. Elvira ska också få rör i öronen så att vätskan kan komma ut och hörseln förbättras.
Men jag ska nog ta och ringa den där audionomen som analyserade testresultatet. För svara på frågor om decibel och hjälpmedel det kunde inte öronläkaren som förövrigt plockade ut nytt vax som samlats bara på dessa tre veckor. Hur vi själva kunde underhålla öronen vet jag fortfarande inte. Något tips?
Som sagt, To be continued…
Kl 07 infann sig pappan och Elvira på avdelning 7. De lekte den traditionellt kinesiska leken ”söva pandan”,
mätte och vägde sig (83/11 och 187/101),
och en av dem fick en fin blå Nalle Puh ballong!
Dagens höjdpunkt var dock att åka sjukhussäng i kulverterna. Elvira hejade på alla hon mötte och tyckte att det var hur kul som helst.
Kl 09.30 var hon sövd och kl 11.30 fick de åka hem. Vax fanns det och det var hårt. För att hålla vaxet mjukt och för att undvika obehag ska vi spola med revaxör då och då.
Hörseltestet får vi svar på om en månad.
