Idag har mamman varit hemma med sin Elvira. Vi tog det kletiga örat med oss och gick till hälsocentralen. Sedan tog vi en liten flaska med Elviras namn med oss och gick hem.
Elvira tycker ju om att gå till doktorn så det var en lång väntan tills klockan blev 10.30 och vi kunde gå. Medan vi väntade målade Elvira och mamman drack kaffe och läste Hus & Hem. Sedan fikade vi med dockorna och spelade lite dator.
För lite mer än en månad sedan skrev logopeden på hab en remiss till Datateket. Toppen!!!! Elvira har varit där tre gånger och spelat lite spel. Nu har vi fått en mus förskriven och ett spel utlånat. Detta gillar Viran skarpt. Hon kan sitta läääänge. Hon spelar memory, lägger lika på lika, färglägger, räknar mm. Så nu kan man faktiskt säga att Viran ”jobbar” själv här hemma. Elvis har också fått pröva, men han förstår inte det där med musen. Han tycker att man ska trycka direkt på skärmen, sådan far sådan son.
Efter lunch fick Viran följa med mamman på möte. Hon skötte sig exemplariskt, sov hela tiden. Vaknade lagom till bussfärden som tog oss till dagis och lillebror.
Bild: sotochsnygg
Jag tycker att avlösare är ett så trist ord. I alla fall när det rör barn och LSS. Avlösare har man när man går av sitt skift på jobbet. Och att vara förälder är ibland jobbigt men aldrig ett jobb. I vår familj, där Downs ingår som en extra krydda i Svensson-livet, skulle det behövas en avlösare som hjälpte oss med disken, städningen, räkningarna, tvätten och syskon. Så att föräldrarna kunde få mer tid med barnet. Få tid till det där lilla extra som vi inte alltid hinner med. Kvalitetstiden på tu man hand.
Men så är inte tanken enligt LSS. Då är tanken att avlösa oss i hemmet med barnet. Det ”krävande” barnet. Det barn som redan har så många andra vuxna omkring sig i sin vardag förutom sina föräldrar. Lite skevt kan jag tycka, i alla fall i den situationen som vi befinner oss i idag. Man kan ju vända på det å andra sidan. Tack vare avlastningen kan vi göra våra trista sysslor utan att ha dåligt samvete för att barnen har det ännu tråkigare.
Det är värdefullt att möjligheten finns. Sedan snart ett år har vi en avlösare. Fast vi kallar henne Johanna. Och om andra frågar vem hon är så är hon vår barnvakt. Och för Elvira och Elvis är hon en kompis. Johanna kommer hit och leker en gång i veckan, i bästa fall. Så att vi föräldrar hinner göra det där tråkiga sysslorna som vi så gärna skulle ha en avlösare till. Förra veckan lekte Elvira och Elvis med sin kompis i sandlådan. Idag när regnet öste ner åkte Elvira och kompisen till badhuset.
Jag är ganska säker på att Elvira hade det toppen. Och jag är ganska säker på att Johanna sover gott i natt. Särskilt med tanke på att hon åkte och tränade efteråt. Unga människa!
… det jag skrev. I alla fall tills vidare. Tills motsatsen är bevisad.
Fast å andra sidan, så är det ju bara en förkylning….
Två veckor kvar till dagis och barnen har fått vara friska hela sommaren!!!
I våras var det Viran som var sjuk av och till i stort sett hela terminen. Det var luftvägar, magsjukor och öroninflammationer. Elvis klarade sig bra med tanke på att det var hans första termin på förskolan. Han kom undan med en dubbelsidig öroninflammation och några magsjukor. Tro inte att jag glömmer förkylningarna, men i en småbarnsfamilj får man nog klassa nästäppa som friskt. Annars är man ju aldrig frisk under vinterhalvåret.
Men, hör nu upp! (som min gamla so-lärare alltid sa). Detta veckoslut, andra helgen i augusti kan vi stå inför ett paradigmskifte. Elviras läkare förutspådde detta redan i våras. Men som ni vet, man vill inte hoppas för mycket. Rädd för att besvikelsen ska bli för stor. Men jag tar risken.
Denna fredag, lördag och söndag har alla i familjen haft feber och halsont. Förutom Viran. Heja Viran!
(Knack, knack, knack, ta i trä.)
Kräkningarna avtog, ingen annan drabbades så vi åkte en snabbis till morfar. Men sjukan fick ny fart. Tjejerna är däckade med feber och halsont.
Elvira får sprickor på läpparna och näsvingen när hon blir förkyld. Det spricker upp direkt och det är på samma ställe varje gång. Den här gången har hon även fått tvärgående sprickor på tungan. Läkaren sa att det berodde på att infektionen torkar ut huden och det är ganska vanligt hos barn. Hennes hud är ju torr från början så kanske går det snabbare/händer oftare av den anledningen. Vi fick en Xylocain gel att smörja med för att bedöva munnen, så att hon kan äta. Funkar perfekt. Kom ihåg det i fall det händer din gullunge.
Stackarn, man vet ju själv när man har en ynka finne i näsan eller en pytteblåsa på tungan. Behagligt är det ju inte direkt.
