Har ni inte köpt denna än? Gör det!
Har du ett barn som behöver träna extra med att komma igång med språket, då finns det massor med material här. Temaböcker, Kortspel, Memo, Lotto, Olle och Mia böcker, Teckenblad, mm, mm. För 5-600 kr får man allt detta och mycket mer. Och materialet räcker i flera år framöver och går att anpassa efter svårighetsgrad efter egna idéer.
Jag har haft ett ”göra-material-svep” de senaste veckorna. Vet inte var inspirationen kom från, men det gäller att ta tillvara på den när den kommer. Ikväll har Elvira och jag läst om Mia. Det var bara att skriva ut , klippa och laminera så var boken klar. Elvira gillade den och lärde sig snabbt karaktärernas egenskaper. Hon gillar inte Mias storasyster som är arg, då rynkar hon på näsan och vinklar ögonbrynen så att de lutar mot varandra 🙂
Varje onsdag går Elvira och några dagiskompisar på utflykt till skogen. Vad passar inte bättre att lära sig tecken för blad, skog, himmel, gräs, moln, regn, sand, grus osv. Det var bara att skriva ut, klippa till och laminera så hade vi en liten natur-tecken bok.
Vi övar just nu på färgerna och begreppen stor och liten. På skivan finns färdiga Memon, bara att skriva ut, klippa till och laminera. Vi läser också temaböckerna Åka och Dricka med tre-ordssatser. Bara att skriva ut…
Ja ni fattar nog nu va? Superskiva helt enkelt.
Om man vill kan man köpa Tema-böckerna färdiga då kostar de 120 kr styck. Man tjänar in skivan flera gånger om.
Ju mer avancerad språkträningen kring Elvira blir desto mer stöd känner vi att vi och assistenten skulle behöva. Tanken på att starta ett nätverk väcktes i somras när vi sprang på en nyexaminerad handledare i Karlstadmodellen som vi dessutom är bekant med.
Förra veckan skickade jag en förfrågan till förskolechefen om att starta ett nätverk. Och sedan dess har vi mailat varandra i stort sett varje dag. Chefen försöker verkligen få till det trots att det inte finns pengar.
Eftersom vi inte har släkt i stan så skulle nätverket bestå av pedagogerna på dagis, vi föräldrar, ev någon från habiliteringen och en handledare i Karlstadmodellen. Hur finansierar ni era nätverk? Vi har undersökt saken att göra en studiecirkel av det, det skulle verkligen sänka kostnaden. Men det saknas ändå pengar.
Ett annat problem verkar vara att man ska använda kompetensen inom kommunen och inte ta in en utomstående konsult. Men inom vår kommun finns det ingen talpedagog eller specialpedagog som är utbildad i Karlstadmodellen. Hur har ni kringgått detta?
Tänk vad mycket tid vi skulle spara och vad strukturerad och bra Elviras språkträning skulle bli om vi gemensamt fick den här hjälpen. Visst är det synd att de högre instanserna fokuserar på problemen istället för att se vinningen av detta? Det är ändå troligtvis fyra år kvar inom förskolan för Elviras del.
Det blir kanske till att leta fonder.
Igår hade vi tid hos logopeden på habiliteringen för en språkbedömning. Logopeden dukade upp diverse leksaker på bordet, gav Elvira uppgifter att göra t ex, lägga bebisen i vagnen, sätta pappan på stolen, lägga kossan i lådan osv. Elvira gjorde som hon sa och tillsammans pratade och tecknade de om vad de gjorde. Â Ett annat moment som Elvira verkligen uppskattade var att få ett kort, säga eller teckna det som kortet föreställde, stoppa kortet i robotens mun och ta emot kortet när det kom ut ur robotens mage.
Logopeden gjorde oss uppmärksam på att Elvira tecknar till de ord som hon lärt sig tidigare, men de senaste orden säger hon bara och skippar tecknen. En vanlig väg att gå, men jag trodde inte att vi var där än. Jag var heller inte beredd på att få svaret ”det är hon redn förbi” på min fråga om det var dags att börja jobba med fonem. Resultatet av bedömningen blev den att Elvira kan producera alla ljud förutom r och l. Så nu blir det till att fokusera på tre-ordssatser, prepositioner, färger, räkna, motsatser som liten-stor, mjuk-hård, lång-kort.
Än en gång åkte mamman hem sprickfärdig av stolthet men ändå tyngdlös av lättnad. Medan hon satt i bilen och funderade på hur detta gick till satt hennes kavata dotter som just blivit överöst av beröm bredvid och sjöng.
Det är sannerligen ett äventyr att hänga med Elvira.
Vi gillar ju när träningen blir en del av vardagen, i leken. Det är bekvämast så, och mest spontant med för den delen.
Idag gick vi till Konsum efter dagis. På vägen dit går man genom två viadukter. Vi stannade och lät lite grann. Det blir mycket roligare att säga Dodo och Doodoo när det ekar. Vi viskade, vi skrek, vi ropade, vi talade. De passerande log lite åt oss. Har man barn med sig kan man ju komma undan med det mesta.
En annan vardagsgrej är ju Elviras förtjusning i smör. När hon får slicka av smöret från rånet/knäckebrödet/mackan/smörkniven infinner sig lugnet för en stund. Hon njuter och är fokuserad. Jag har inte vetat vart jag stått i den frågan, om det är ok eller ej, tills idag. Det är ju ypperlig gymnastik för tungan!
Har du något tips för språkträning i vardagen?
Det finns ju en del koder att knäcka här i livet. Till exempel Multiplikationstabellen, placering vid fickparkering, hålla takten och säga förlåt.
Koden till tankkortet var en hård nöt för mig. Så hård så att kortet sedan länge varit spärrat. Detta medför ett visst risktagande med jämna mellanrum. Hjärnan och kroppen har inte fått ihop det med telefonen ännu, så det verkar dröja innan något nytt beställs.
Elviras hårda nöt är att ljuda riktiga ord och bilda meningar. Men hon är på väg att knäcka koden. För oj vad hon har härmat i helgen. Mamman och pappan har bara tittat på varandra. Någon av oss har sagt ett ord och Elvira har härmat direkt. Direkt!
Vi blåste såpbubblor, Elvira sa ”bubba”. Pappan och Elvira gick på äventyr i skogen och plockade kottar, Elvira sa ”kocke”. Vi tittade på teckensång-film och Elvira sa ”tappa” som i trappa och ”äsh” som i häst. Vi åt korv och Elvira sa ”ojv”. Med tanke på kottarna i skogen så sjöng vi om Ekorren, Elvira sa ”eck”. Dessutom, sa och tecknade hon ”pappa sova” och ”Elvis ledsen”. Man blir så stolt så att man spricker och samtidigt lite lättad. Härliga unge!
En annan härlig unge är Elvis, han har just knäckt koden för att krypa. Och nu börjar han att få upp farten. Så istället för att sitta kvar och gråta när man lämnar rummet, så kryper han efter samtidigt som han gråter. Gobit!
Vad tampas du med?
