Det har fortfarande inte kommit något batteri. Pappan tror att Elvira håller på det, det kan ju vara bra att ha ett extra nu när hon är sjuk. Och igår gjorde hon verkligen skäl för att liknas vid en viss rosa kanin. Idag har det varit lugnare. Som tur är, är kompisen Astrid också sjuk i samma bacill, då kan man ju hänga tillsammans en stund och mammorna får oja sig och dricka kaffe.
I förrgår fick vi höra en tre-ordsmening igen. Jag har för vana att säga vad vi äter, det går på rutin. -Mamma äter spagetti och köttfärssås, Elvis äter spagetti och köttfärssås och Elvira äter spagetti och köttfärssås. Efter en tyst paus från oss alla sa och tecknade hon, -Elvira äter sås.
Nu är det Teletubbies som gäller igen. Och tur är nog det, risken var överhängande att vi alla skulle börja prata småländska efter alla Emil-timmar. Då föredrar vi skånska, i alla fall pappan. Här om kvällen drämde tydligen Elvira till med ett riktigt skårrande rrrrr när det lästes i en gammal idag-bok och kompisen Rana var med på bild.
Det är kul med språk som ni märker. Det skrivs inte om så mycket annat här just nu, men vi befinner oss mitt i det hela dagarna.
Batteriet har inte kommit än. Däremot kommer det väldigt mycket snor. Så vi är hemma och håller varandra sysselsatta.
Det var ett tag sedan jag beställde abc-kort från Ellas förlag. Korten är så fina, så jag har blivit lite rädd om den. Väldigt fånigt eftersom korten ska användas och slitas. Det var ju därför jag köpte dem. Vad tycker ni att jag ska göra med dem? Hur har ni jobbat med abc-kort?
En tanke har varit att laminera dem med magnetbaksida så att man kan sätta upp en bokstav i taget på kylen. Men det mesta som jag sätter upp rivs bara ner. En annan tanke är att kombinera dem med mutterplattan. Man skulle kunna stoppa saker som börjar på t ex M i en påse tillsammans med kortet. Först lägga upp kortet och sedan ta fram föremålen ett efter ett och öva på ljudet. Det var ju pedagogiskt. Ja inte vet jag, råd tas tacksamt emot.
Språk igen.
För två veckor sedan hade vi ett möte med den specialpedagog som ska handleda resursen och ansvarig pedagog på förskolan. Jag frågade hur ofta hon kunde komma och handleda pedagogerna och föreslog själv en gång i månaden. Hon tyckte att var fjortonde dag var ett bra intervall så här i början!!!! Det kändes ju verkligen bra. Även en talpedagog som jobbar mot förskolor är tillsatt och ska jobba direkt med Elvira om jag förstått rätt. Hon kunde inte medverka på mötet p g a sjukdom. Men hon hade lovat att prioritera Elvira, om ni minns. Vi var hoppfulla.
Nu står vi här, fem veckor efter det att man beslutat att sätta in detta stöd kring Elvira och två veckor efter vårt första möte. I torsdags skulle specialpedagogen ha träffat Elvira för att lära känna henne. Mötet ställdes in och flyttades fram till igår. Det mötet ställdes i sin tur in p g a sjukdom, nytt datum är inte satt. Talpedagogen har vi ännu inte haft kontakt med, hon har blivit sjukskriven året ut. Så blev det med det… Vad jobbigt det blir att vara i behov av andra människor, när man själv bara vill sätta igång och få saker gjorda.
MEN, så gick det upp ett ljus igår kväll. I januari fick vi övningsboken Språkutveckling hos handikappade barn 3 av logopeden på hab. Resursen har haft boken och hon och Elvira har försökt jobba med övningen Ordsparbössor som logopeden tipsade om. Men varken resursen eller jag har fått kläm på hur man ska öva, så det har mest blivit att sortera färg.
För ett tag sedan beställde jag tillhörande textbok. Och igår fick jag tid och ro att läsa. Det visade sig att textboken inte var någon torr och tråkig studie, som jag trott, utan en klar och tydlig handbok. Där finns allt som jag efterfrågat under hösten. I den lilla tunna boken finns den handledning som vi behöver.
Så nu sitter jag här efter några månaders tjat om experthandledning och vet vad vi ska göra. Varför har det inte gått upp för mig att beställa boken tidigare? Och varför lämnade logopeden på hab ut en övningsbok utan kompletterande instruktioner? Jo för att av någon outgrundlig anledning måste man bli desperat för att agera och det är upp till föräldern, hur mycket expertis man än omger/försöker omge sig med.
Man lär sig så länge man lever.
Nu har vi fått upp lite ordbilder här hemma. Jag vet inte om det är för tidigt, men det kan ju inte skada. De har dem på dagis, så då kan vi väl ha dem här med tänker jag.
För er som inte vet så syftar ordbilder till att barnet ska lära sig känna igen ord. Det är ett första steget mot att lära sig läsa. Ett barn ser ordet som en bild och förknippar sedan bilden med föremålet. Till exempel så vet man att på skylten med det gula M:et står det McDonalds, eller de stora röda bokstäverna betyder MAXI, eller man känner igen sitt eget namn för att man har sett det vid sin krok på dagis varje gång man ska ha sina kläder.
Jag har satt ordbilder på föremål som Elvira ofta handskas med eller befinner sig vid t ex kontaktuttaget, spisen och blomman i fönstret. Ni kan höra mig va, -Aj aj aj! Och på spegeln, skohyllan, dammsugaren, trappan, bokhyllan, docksängen, bordet, stolen, skåpet, toaletten. Och på pottan, lådan, tvättkorgen och leksaksköket förstås. Typsnittet heter Comic Sans och ser ut som vi skriver, utan konstiga a och g. Man kan förtydliga bilden ytterligare med att sätta en ordram kring ordet. Men jag har valt bort det av den anledningen att så ser ju inte ordet ut i verkligheten. Jag vet inte om det är fel, vad tror ni?
Bilderna har tagits emot på olika sätt av lilla fröken Ordning och reda, vissa får sitta kvar andra måste pillas bort. Detta ständiga underhåll…
Idag besökte mamman och Elvira ”ICA-Jerrys” arbetsplats, Hudiksvalls sjukhus. Fast ärendet var att gjuta en mutterplatta till Viran. Den ska hjälpa henne att finna var i munnen man placerar tungan för olika ljud. Om tre veckor får vi hämta den. På vägen hem festade vi på choklad. Det var hon värd.
”ICA-Jerry” har medverkat i två intervjuer under helgen. I fredags, hos Nyhetsmorgon och i går, söndag, hos Agenda (36 min in i programmet).
Bild: Eget collage med bild från brio.net
