Pappersböcker i all ära, men om man som förälder inte är tillgänglig är det ju bra om någon annan sköter läsningen. Hemkomna från dagis kan barnen varva ner framför tv:n medan föräldern står framför spisen och upplever nostalgi. Dessa tv-serier sändes när jag var barn. Sagofarbrorn läser i kuddrummet för en barnaskara i PO.P-kläder a´la 70-tal. Och tv-tittaren, får följa med i boken genom de tydliga illustrationerna. Emma och Totte ges ut av PanVision och DVD:erna innehåller samtliga sagor i vardera serie. De är dock inte kompletterade med tecken. Du kan beställa dem hos cdon.se
Elviras kompis Astrid ger fem stjärnor av fem möjliga till Emma. Elvira har inte haft ro att lyssna på en hel bok än.
Det finns sago-filmer med tecken. Landskrona vision ger ut fimer där Ika Nord läser Alfons Åberg och Eleonora Barthelom läser Mamma Mu.
Bilder: hämtade från PanVision
Böcker blir årets julklapp i det här huset. Kan man få för många? Vi har absolut för få. Ebba-böckerna har vi läst länge. De handlar om Ebba som har Downs syndrom. Ebba har en hund som heter Molle, hon har också fina kläder, tycker om att dansa och fyller år. Dessa fyra böcker har man kunnat köpa till paketpris hos Hatten förlag, men Ebba fyller år har varit slut en längre tid, så nu säljs de endast separat. Böckerna har kraftiga blad med flikar, vilket underlättar bläddringen. Bilderna är tydliga och orden kompletteras med tecken.
Elvira och Elvis har tröttnat lite på Ebba nu, så därför har vi bett Tomten att fixa fram böckerna om Karin och Simon. Jag har bara bläddrat snabbt i dem, men de verkar hålla samma höga kvalité som Ebba-böckerna. Och så är de skrivna av samma författare. Dessa kan man köpa styckevis eller som paket hos Landskrona vision.
Hos adlibris.se finns fler böcker med tecken för hörande barn bl a Emma, Totte, Lilla Anna, Nalle, Max. Men varför kostar de dubbelt så mycket som samma bok utan tecken?
Bilder från Hatten förlag och Landskrona vision
Visst kan det vara svårt att hitta bra julklappar till barnen? Nu är det hög tid att börja fundera om man inte redan har gjort det. Vad ska tomten ha i säcken? Därför tänkte jag tipsa er om saker som vi har haft glädje av. Jag menar, ska de ändå spridas över hela hemmet kan de väl åtminstone vara vettiga och tjäna ett gott syfte.
När det gäller film så har Elvira länge varit ett hängivet fan av teckensångs-filmer. Hon har lärt sig massor av dem. De är både förströelse och stimulans på en och samma gång.
För de minsta barnen, från 1 år och äldre har Kika på Ika ett bra tempo. Det går väääldigt långsamt. Ika sjunger och tecknar vanliga barnvisor som t ex Lille katt, Här dansar Herr Gurka, Björnen sover, Gubben i lådan, Lilla snigel och många fler. Ika är ju Ika, en del har svårt för hennes mimik och ”sätt”, men den här är faktiskt bra. Och den vuxne hinner också med att lära sig tecknen till sångerna.
Kika på Ika 2, har vi inte sett så mycket på än. Den har ett högre tempo och riktar sig till lite större barn. Filmen innehåller sånger som leds av Ika och rim och ramsor med barn. Sångerna handlar om trafik, att göra sig illa, veckodagar, månader, årstider och humör.
Båda filmerna kan beställas från Landskrona vision.
Bild: Landskrona vision
Idag bar det av för att hämta mutterplattan. Man trycker upp den i gommen som en tandställning och den stimulerar munnen på flera olika sätt. Och när man ser den med alla sina hål, förstår man vilken finmotorik det är att producera rena ljud. Till en början använder man den utan muttrar. Elvira ska nu ha den i munnen två-tre gånger per dag ca 5 min åt gången. Succeccivt ökar man tiden, men den får inte sitta i längre än 30 min för då vänjer sig munnen och stimulansen uteblir.
Som ni ser så sitter det ”pärlor” på skenan man har framför tandraden. Pärlorna på sidorna stimulerar kindmuskler som i sin tur stimulerar svaljet. Pärlorna längst fram stimulerar överläppen. Man kan också ”räkna” pärlor genom att föra tungan längs med pärlraden. I januari ska vi tillbaka och då får vi muttrarna. Vi ska börja att sätta muttrar i hålen längst fram på plattan, bakom framtänderna. Elvira behöver stimulera sin tungspets mer. Man kunde se på avgjutningen, som varit modell i tillverkningen av plattan, att hon placerar tungspetsen längre bak i gommen för huden var skrynklig bakom framtänderna och gommen hade en lite svullen karaktär där. Det ska vara platt och hårt om området utsatts för tryck av tungan. Detta är helt fascinerande tycker jag. Att talapparaten innehåller så många beståndsdelar som tillsammans har betydelse för helheten.
Vi fick också lära oss att genom att stimulera kindmusklerna kan man påverka käkbenets utformning. Elvira hade en bred gom och det är bra, men tandbågen var lite för rund. Fick kindmuskulaturen mer stimulans skulle tandbågen bli mer oval, eftersom käkbenet skulle ändra form. Visst kan man tycka att detta är petitesser och obetydligt i det stora hela. Vi ser ju alla olika ut i munnen och ändå kan vi prata utan att ha allt för stora talproblem, men då får man inte glömma att vi har en muskeltonus som fungerar som den ska. Vi ska verkligen ge detta ett försök och komma ihåg övningarna som vi fick med oss hem. Alla dessa övningar optimerar bett-, käk- och talutvecklingen och många av dem finns ju redan i vardagen.
Borsta tungspetsen med tandborsten
Göra indianljud
Tugga knäckebröd, morot och äpple
Sluta läpparna genom att leka häst och smacka
Göra grimaser framför spegeln t ex ledsen, arg, glad, trött, eller varför inte russinnos, megagap, kindbulle, sockernos och de andra från Hopphatten 😉
Uppmuntra att slicka sig om munnen vid middagen
Blåsa ljus/bubblor/pingisbollar
Suga upp smält glass med sugrör
Göra pussmärken och imma på spegeln
Elvira? Jo hon knallade in i rummet, klättrade upp i tandläkarstolan, plockade fram mutterplattan och satte in den i munnen, upp och ner. Minst lika fascinerande. Hon börjar känna sig hemma hos doktorn och vet vad som förväntas av situationen. Hoppas att det håller i sig. Vi hyser hopp om att hon fortsätter acceptera plattan, hon gillar ju att stoppa saker i munnen.
Vid nattningen låg vi och pratade om dagen. Elvira berättade genom att teckna, Elvira, Maria (assistenten), hem, dagis bil, åka, doktor, öra, mun. Det sammanfattar ju dagens aktivitet väldigt bra. Hon förknippar doktor med öronen, så hon använder inte tecknet doktor utan att lägga till öra. Stumpan!
Bilder: Fotografier – Söt och Snygg
”God natt sov så gott, vi syns i morgon”
”Hej då, ses sen!”
”Hej allihopa!”
är alla vardagliga fraser som vi säger på rutin, utan att tänka så mycket på dem i stunden. Men känslan finns ju där ändå. Den första frasen säger vi med lugn, värme och en strykning över håret eller med en tight kram. Den andra med lite lidelse blandat med entusiasm och den tredje med ren pur glädje. Elvira använder de två sista varje dag och har full koll på känslan. Det finns ingen som kan utbrista ”Hej allihopa!” med samma glädje som hon.
Ofta säger Elvira efter oss när vi säger något, hon fyller i med sitt ord efter vårt. Eller upprepar den mening vi just har sagt med ett eller två ord. När hon har fått kläm på betydelsen och ljuden används frasen eller ordet på eget initiativ. Och de egna initiativen blir fler och fler.
I fredags vid tandborstningen tog hon initiativet. Hon tecknade och sa ”Ija yck om pappa”. Â En fras som annars brukar användas omvänd, ”Pappa/Mamma tycker om Elvira”.
Sedan pappan kom hem i fredags, efter att ha varit borta lite mer än ett dygn, är det bara han som har gällt. Jag är ganska säker på att han är rätt så nöjd. Jag tror att känslan kommer sitta kvar länge.
