Eller grädd-dagen, vilket man vill. Det är inte så noga.
Visst är det lite kul att önska folk grattis? Det blir så fånigt då. Grattis på fettisdagen! Grattis på kanelbullens dag! Grattis på internationella kvinnodagen! Grattis på nationella avlusningsdagen!
Jag ser sällan på tv numer. Den står på medan man är sysselsatt med annat. Antagligen har man blivit lite mer lik sina egna föräldrar. Det går ju lite successivt det där. En dag vaknar man upp och är en kopia. Man utför en handling som bara några år tidigare kunde reta gallfeber på en. Medveten om detta tar jag nu ett steg närmare kopian när jag säger (skriver) frasen ”det är ändå ingenting att titta på”.
Jag kan faktiskt bli lite förbannat på de där bolagen som gör tv. Jag skulle inte säga något om att följa en serie om den bestod av åtta avsnitt och sedan var slut. Tyvärr är verkligheten istället åtta säsonger (i bästa fall). Råkar man ändå hamna där i soffan känner man sig bara lurad när programmet är slut. Vi har ju vetat hela vintern vilka som kommer till final i Let´s Dance. Det är solklart vilka som kommer att bli framröstade i schlagern varje vecka. Det räcker att se sista avsnittet. För att inte nämna Lost, Prison Break och Heroes. Handlingen tar inte tittaren vidare. Istället gör den en bara mer förvirrad, eller rättare sagt fördummad, därav förvirringen.
Tacka vet jag Teletubbies, de vet man var man har. Där kan till och med en hårdkokt mamma-hjärna hänga med. Jag tror min är så hårdkokt att den är grön i kanterna. Antingen är den så proppfull med information och kom ihåg att signalerna inte kommer fram. Eller så har det gått åt andra hållet, den förtvinar. Den krymper långsamt och snart får den plats i en liten barnmatsburk och kan serveras från fem månader tillsammans med kokta grönsaker.
Med eller utan tv-underhållning och hjärna så har helgen bestått av aktiviteter som 3-års kalas, bad, och en ny teckenpärm full med verb. Ingen av aktiviteterna var särskilt krävande så det gick bra. Till 3-åringen hittar jag i sömnen. Till badet har vi åkt tidigare. Och lamineringsmaskinen går ju bara att mata från ett håll. Hålslagaren med.
Det är ett känsligt ämne. Inlägg här på bloggen som rör människovärden och fosterdiagnostik får sällan kommentarer, på sin höjd en eller två. Men nog vet jag att folk åtminstone resonerar i sin tysthet. Och det är nog så bra det. Det är tankeverksamheten jag vill åt. Att ni tar er tid att fundera. Hittar en egen ställning i frågan. Reflekterar.
Det är det Elviras existens har lärt mig mest av allt. Att ifrågasätta allmängiltiga normer. Inte bara ta för givet och tro att så här ska det vara. Dock är Elvira p g a sin funktionsnedsättning varken mer eller mindre värd än sin bror. Och Elvis är varken mer eller mindre värd än sin syster bara för att han hittills klassas som ”normalstörd”.
Skolgatan tipsade om denna text.
”Vi som ifrågasätter utsorterande fosterdiaÂgnostik utmålas ibland som moralister eller bakåtsträvare som inte kan acceptera den moderna teknikens utveckling. Vi vill hävda att det är uppfattningen att endast friska barn skall få födas som är gammal och otidsenlig. Att samhället värnar och inkluderar funktionshindrade och sjuka är däremot ett civiliserat förhållningssätt. Vi gläder oss över att modern teknik har gjort stora framsteg för att stärka livskvaliteten för olika grupper av funktionshindrade.”
Over and out, för denna gång.
Nu har jag haft den där dagen som jag egentligen ”önskade”. En dag i sängen lagom sjuk för att bara sova. Förkylningsviruset tog tag om mamman och pappan när barnen blivit hyffsat fräsha, och det får vi väl tacka för. OM man ändå ska vara sjuk kan man ju ha lite tur med timingen.
Ursprungsplanen var att jag skulle få en dag för mig själv. Jag hade planerat att gå på stan och besöka affärerna som man inte kommer in i med barnvagn. Kanske till och med prova ett plagg eller två. Fika i lugn och ro med ett magasin vid ett bord, vid ett fönster, tittandes på folk mellan raderna. Men det här gick ju bra det med. Man ska inte underskatta sömn.
Alla man pratar med har nyss varit eller är sjuka. Vem började det hos? Jag skulle vilja byta några ord med honom/henne. Eller kanske ska man samla till ett möte, det rör ju flera upphovsmakare; magsjuka, influensa, virus, oändlig feber. Vi kanske skulle komma så bra överens så att vi kunde bilda ett band, öva i garaget och vara med i melodifestivalen nästa år. Iklädda blåa trikåer och vita korsetter.
I dag har jag haft en 12 timmars dag. Vilken tid det tar att städa, tvätta, bädda, handla, täta fönster (ja i senaste laget nu är det ju plusgrader), vika, mata och ja ni vet. Men samlar man allt till en dag så får man väl skylla sig själv. Och så är jag en sån där person som har svårt att sluta när jag väl kommer igång. Hur som helst så är det skönt när det är klart till helgen.
Det finns inget bättre än att sätta sig ner, pusta ut och titta på sitt rena hem. Det gäller att passa på för imorgon bitti är det stökigt igen, vid lunchtid sitter det säkert någon klick på ett olämpligt ställe och vid kvällstid är tvättunnan halvfull.
Vi har fått en tid för att städa Elviras öron. De är små och trånga och fulla med vax. Eftersom det är svårt att hålla fast henne så ska hon sövas. Jag har bett om att det ska göras en hörselkontroll i samma veva. OAE och BOEL har ju gått så där. Är det någon som gjort hjärnstamsaudiometri (mätt funktionen i de centrala hörselbanorna)? Hur går det till?
