Killarna sover. Jag och Viran sitter på madrasserna och kollar Pingu. Vi äter lite tillbehör som man blir törstig av. Populärast är chipsen. Minst populära är kexen. De innehåller 58% fullkorn, så det är ju fullt förståeligt.
Alla mådde bra. Vi strök misstanken om magsjuka och antog att det var nya tänder på gång. Elvis var piggare och familjen drog till storstan på 30-årsfest.
Det skulle vi inte ha gjort.
På festen spydde Elvira ner sin pappa. Mamman fick känningar. Vi kuskade hem till mormor och morfar, sov några timmar och åkte sedan hem.
Söndagen har vi spenderat i en hög på madrasser framför Bamse och den lille åsnan och Kom igång med teckensång.
Nu hoppas vi att vi inte smittat allt för många och att vi blir förlåtna om vi så gjort.
Vad tänkte vi?
Man vill ju gärna spåra sina basiller. Vi har bara haft magsjuka som familj två gånger. Båda gångerna har vi besökt hälsocentralen och barnkliniken två dagar innan första utbrottet. Båda gångerna har vi varit sjuka i något annat från början och inte träffat några andra människor.
Nästa besök får barnen spendera bakom säkerhetsbälten i vagnen hur tråkigt det än är att inte få leka i väntrummet.
Pappan i familjen sa sanningens ord i går kväll.
– Vet du vad ditt problem är?
– Nej, svarade jag med överkroppen på vinden och benen på stegen.
– Att du alltid ska göra allt på en och samma gång.
Han har så rätt. Pappan skulle ut och byta hjul på bilen. Jag skulle kvällsmysa och lägga barnen. (Traditionell uppdelning jag vet, men det var inte ett svårt val. Vem vill bli oljig?) Mitt i allt kom jag på den strålande idén att när vi ändå var på övervåningen samtidigt kunde jag passa på att ta ner grejer från vinden. Det är ju effektivare när någon står nedanför och tar emot, än om man ska klättra upp och ner själv.
Det är ofta så. Att jag är sysselsatt med något, men plötsligt slås av en annan tanke, fortsätter med den och tappar bort den första. Jag försöker vara effektiv men helt plötsligt står jag där med fyra påbörjade väskor och fyra olika listor i skallen som alla ska skiljas åt, så att rätt grej kommer i rätt väska. Idag har hjärnan fått arbeta. Man skulle kunna säga att jag haft sorteringsträning.
Medan jag packat har jag också rensat bland mössor och vantar, tvättat vinteroveraller, sorterat ur kläder som är för små, sorterat ut kläder vi fått låna och som ska lämnas tillbaka, plockat från bänkar och bord, gjort ren barnvagnen osv osv.
Trots det är nu bilen packad, reskläder framlagda, kylskåpet rensat. I morgon bär det av till Skåne. Och förhoppningsvis är ingenting glömt.
Jo visst va!
Köttfärs måste vara den ultimata råvaran i en småbarnsfamilj. Ja, i alla fall placerar den sig ibland topp fem med stark konkurrens av korven. Med en lätt överdrift kan man göra allt av köttfärs och nästan allt går hem hos de små (och stora).
Men det irriterar mig så fruktansvärt att det är så dyrt. Överblivna snuttar som är för små för att kunna säljas som annat blir färs. Och ändå säljs det dyrare än bitar med karréer och kotlettrader, när det är specialpris på dessa. Ca 65 kr per kilo för resterna!!! Om man vill ha de svenska resterna. För ca fem år sedan var normalpriset runt 40 kr, och det vet jag för att jag har fått någon konstig hang up på just köttfärspriser sedan jag stadgade mig med min man och plötsligt blev storkonsument.
På söndagarna kommer reklamen i vår brevlåda. Jag scannar snabbt av om det är något erbjudande på köttfärs innan den skövlade skogen hamnar i pappersåtervinningen. Söndagens scanning resulterade i en köttfärs-resa idag.
Jag har åkt tre mil tur och retur och handlat andra varor för 300 kr bara för att få handla svensk köttfärs för 39.90 kr per kilo på Coop. Nu har vi både blöjor och köttfärs så det räcker för några veckor. (Självklart hade jag en rabattkupong på blöjorna så jag även sparade 70 kr där.)
Om inte detta ger vuxenpoäng så ger det definitivt pensionärspoäng. Fast då köper man väl Tena och inte Pampers.
Några av er känner vi och har till och med träffat i verkliga livet. Men ni andra som läser, vilka är ni? Och varför läser ni?
Statistiken visar att vi har ca 2000 besökare i månaden. Kan ni inte berätta lite kort varför ni tittar in. Det skulle vara så kul att få läsa. Ni kan ju självfallet vara anonyma.
Ni kan väl också passa på att berätta om det är något speciellt ni vill läsa mer om. Språkinlärning, DS, dagis, material, erfarenheter, vad vet jag. Det kan ju vara precis vad som helst. Det måste ju inte ha med DS att göra. Ni kanske undrar vad vi ska äta till middag? Den nöten är inte alltid så lätt att knäcka.
