Vår familj skänker inte så mycket som vi skulle vilja. Tyvärr är det oftast så att det ska serveras av andra för att bli av. T ex att bli erbjuden att avrunda uppåt i kassan, en strategisk placering av ett rosa band, en unicef-pin, en Ronald McDonald-bössa eller att bli stoppad av en liten majblomme-försäljare på torget. Någon gång har jag skänkt en hundring i samband med en faddergala och jag har betalat medlemsavgift till Svenska Downföreningen och FUB De två senare mest för vår egen vinnings skull.
Jag tror inte att jag är ensam om att behöva bli tillfrågad för att det ska göras slag i saken. Förmodligen kommer vi att behöva söka fondmedel för Elviras räkning i framtiden. Kanske vill vi åka på teckenläger, få handledning i språkstimulering, kanske vill hon åka på läger själv när hon är så pass stor. Då kommer vi att tacksamt ta emot det bidrag som kan ges.
Jag tror att många är som jag och inte kommer till skott, då är det ju genialiskt att kombinera nytta med nöje som Rädda Barnen gör med sin designshop för barns rättigheter. Eller så som Humanity for All gör med sina läckra armband som var och varannan bloggare bloggar om. Och visst känns det bättre när man inte bara köpt något till sig själv utan på köpet även bidragit till någon annan, eftersom en viss procent av priset går till välgörenhet.
Och vill man rikta sin hjälp till en specifik målgrupp, t ex barn med DS eller andra funktionsnedsättningar. Då kan man genom Svenska Downföreningen bidra till Horodetsky barnhemmet, eller genom Vaggan stödja funktionshindrade barnhemsbarn i Litauen. Det är tyvärr inte alla barn med DS som får kärlek av sina föräldrar här i världen.
Tänk om man skulle komma till skott och önska sig eller ge bort ett konstverk i julklapp. Och tänk om årets julklapp verkligen skulle bli en kvarts hjärtforskning. Det vore häftligt!
Bild: www.vaggan.se
Firar ni Alla helgons dag eller Halloween? Vi väljer nog att hedra de bortgångna, i alla fall tills barnens önskningar tar över och det blir till att ge vika för kommersialismen.
Vi väntar på att pappan ska komma hem. Nu har nedräkningen börjat och går allt som det ska står han på dörrmattan om 33 timmar. Jippi!
Ingen reaktion av vaccinet för Elviras del. Feber kan tydligen vara vanligt. Men vi slipper nog det. Skönt!
Ha en skön helg allihopa!
Bild: eget collage med biler från thehome.se, ecobugdoctor.com, vega-direkt.se, greeneggsmarketing.com, odla.se
Jag har äntligen kommit till punkt fyra på listan. Ha överseende med att jag satte igång detta projekt när teknikansvarig är på långresa. Kan själv är Elviras mantra, trodde att jag kunde lika bra. Hrm…..
Tänk att man kommit till den fasen i livet då:
– Man tycker att man har fått sova länge när man vaknar kl 08
– När man får tänka efter för att svara på frågan ”Hur gammal är du?”
– När man tar sig tid att fundera på varför örngott och underlakan oftast hamnar i påslakanet i tvättmaskinen
– Man tänker att ”nu skulle det vara gott med en kopp kaffe”
– Man bryr sig om väderleksprognosen
– När man tittar sig själv i spegeln och inte riktigt känner igen sig, alternativt man tittar på gamla semesterbilder och tänker ”vad unga vi ser ut”
Å himmel!
Tack Caroline, Helena, Åsa och Malin. Vad kul att ni tycker bloggen har glädje, klokhet och till och med lite underbart.
Själv är jag lite less. Inte på att skriva men på själva bloggen. Jag gillar att organisera, och struktur är det bästa jag vet. Det behövs lite städning här. Bättre kategorier, etiketter, absolut en ny header, jag gjorde en för länge sedan, men den har inte kommit upp. Den där babyn finns inte längre, hon har ju vuxit en del. Det finns att göra helt klart. Inte bara här utan även i verkliga livet. Jag har sysselsatt mig med jobb och materialtillverkning på kvällarna de senaste veckorna.
Priolistan ser ut så här:
1. Läsa ut en bok
2. Färglägga temaboken Äta
3. Ta ikapp förlorad tid med vänner
4. och här skulle nog en ny blogg få plats
Vi får se hur det blir…
