Barnen har fått vara friska länge, sedan veckan före jul. Men så kom månadsskiftet januari/februari. Elvis har legat några dagar med hög feber. Samtidigt som det stundtals har varit synd om honom har det varit mysigt. Man får rå om honom och gosa lite längre än normalt. Han slingrar sig inte när man precis satt sig tillrätta i soffhörnet. Vi föräldrar fick än en gång erfara att det är så orättvist enkelt för Elvis som kan säga att han har ont i halsen eller att han fryser. Och det är så skönt att i det läget få bekräftat att man som förälder har gissat rätt.
Nu när Elvis är frisk är det Virans tur. Och hon är det faktiskt bara synd om. Med feber, snuva OCH magsjuka finns det mycket att oja sig över. Men Elvira väljer att berätta att hon har ont i pannan. Och det är ju faktiskt en förträfflig summering av allt det onda, det är ju där det sätter sig. Så helt orättvist är det ändå inte. Hon kan minsann hon med.
Vi får se om Elvis får anledning att göra av med sin överskottsenergi de närmaste timmarna. Oavsett får dagis vänta hur mycket han än behöver kuddrummet och sina hoppa-skutta-tjoa-tjimma-kompisar. För magsjukan räknar vi inte som en av våra bättre vänner.
Pappan lämnar oftast barnen på förskolan om mornarna. Idag blev de sena, pappan hade ett Skype-möte med andra sidan världen och insåg att han inte skulle hinna i tid. Så han valde att stanna kvar hemma, genomföra samtalet och därefter lämna barnen.
Ett säkert kort just nu är Lejonkungen. Han placerade barnen framför tv:n och sig själv i köket. Till en början satt de klistrade men efter ett tag tappade de koncentrationen på Simba. De kom in i köket och blev stående som två frågetecken. Där stod de och lyssnade på sin pappa som pratade engelska. De visste inte riktigt vad de skulle tro eller hur de skulle förhålla sig till det. Är det på skämt? Vad är det vi har missat?
När pappans beteende blev för mycket för de små liven gick de in i lekrummet. För att få pappans uppmärksamhet kom de tillbaka in i köket. Elvis med en mjukdjurs-katt och Elvira med en dito-giraff. Att avsikten var att få pappan att sluta prata kan vi med största sannolikhet anta. För där i köket ställde de sig bara rakt upp och ned, fäste blicken på pappan och började tvätta sina djur genom att slicka dessa två stackare.
Djuren smakade väl inte allt för gott för strax därefter försvann de in i lekrummet för att planera sin nästa aktion. De kom tillbaka med en bricka dukad för födelsedag. Så in i köket tågade de sjungandes ”Jag måste leva”.
När firandet var slut tog de tag i en av kökslådorna. Elvis fick tag i ugnstermometern, tryckte på en knapp som satte igång ett alarm. Elvira öppnade en burk med vattenfyllda plasthjärtan som kan frysas och användas som isbitar. Dessa kastade hon ut i köket. På grund av oljudet förflyttade pappan sitt möte till vardagsrummet.
I köket lät han dem fortsätta härja. Han hade inte så mycket till val. Men efter ett tag hörde han dunsar. Bärandes på sin dator gick han för att se efter vad det nu var som hände. Jo barnen kastade potatisar. Där och då fick han avbryta videomötet.
Han var ju ändå nästan klar…
Elvis och pappan sitter tillsammans i fåtöljen och tittar på…. Lejonkungen, den nya favoriten. Simba har just förlorat sin pappa och irrar runt och letar efter honom. En gripande scen som Elvis sitter klistrad framför. Han frågar,
– Var är ungen?
– Här är min unge, svarar pappan och kramar om Elvis lite hårdare
– Nej, jag är Elvis, säger han lite stött men tänker sedan efter en stund och tillägger
– Elvis-ungen
Elvira rör jäst, socker, mjölk och smör.
Elvis var mer intresserad av Lejonkungen. I fåtöljen mös han med sin nya favvo-tröja. Tack Oscar!
Men när degen låg på bordet, blev det andra bullar. Degen bearbetades noga. Elvis fick avbryta när han greps av panik pga sina kladdiga händer. Kladd hade inte Elvira något problem med, hon passade på att mjöla in benen.
Men att äta gick bra, förstås. Det fick bli vår söndagsmiddag.
Idag tar vi med Elvira och Elvis på sitt första biobesök, Var inte rätt Långa farbrorn.
Men eftersom barnen gått tillbaka till det normala dvs att plinga vid kl 05, så tar vi en tupplur hemma först.
Tillägg: De satt som tända ljus och åt sitt lördagsgodis. Med ögon stora som tallrikar. Ändå hade de redan sett stora delar av filmen redan. En aktivitet vi måste göra om, helt klart
