Det märks att vi är friska på bristen på nya inlägg. Helt plötsligt har man inte tid.
Jag håller på att sluta amma Elvis. Det har gått en vecka nu. Två nätter tog avvänjningen. Nu håller vi på att hitta ett nytt sätt för insomningen. Fasthållning är det som gäller för tillfället. Han ska krypa, rulla, sitta, för att sedan däcka två sekunder, därefter åla, sparka, spänna, rulla och däcka igen, sedan krypa, stå, knäböja samtidigt som han tittar stolt på mig och tänker ”Titta mamma, vad jag kan”. Ska grabben ha en chans att somna så är fasthållning det enda sättet. En stund efter midnatt blir spjälsängen för trång och han tillåts det fira spelutrymmet som lämnas mellan oss. Där kan man ligga på tvären, upp och ner, tätt tätt eller snett. Vi fogar oss för några timmars sömn även om den får ske på 40 cm var av den nästan två meter breda sängen. (40+40=80 cm, 180-80=100 cm, alltså nästan lika brett som en spjälsäng är lång.) Och oj vad svårt det är att vakna när man helt plötsligt får sova fyra-fem timmar i streck. För det får man när man inte ammar.
I det nya livet är det högre omsättning på flaskor och nappar. Bristen på nappar har inte så mycket med Elvis att göra, det är föräldrarna som är dåliga på att diska och Elvira som är duktig på att tugga. Som tur var fanns det två rena flaskor med två hela nappar till kvällen. Elvira satt på pappas arm. De räknade skoporna med vällingpulver som de hällde i flaskan. En, två. Elvis satt på min arm. Jag räknade skedarna jag måttade från paketet och hällde i hans flaska. En, två, tre, fyra, fem. Då säger pappan,
– Fem? Ska det vara fem?
– Ja… hur många har du tagit då, svara jag.
– Eh, två.
Därefter konstaterar han, ”-jaha då är det ju inte så konstigt att han inte dricker min välling”. Logiken i att Elvira får två stora skopor pulver till samma mängd vatten som Elvis fått två matskedar är en nöt att knäcka.
I torsdags var vi på besök till BVC. Elvis har vuxit fem cm på en och en halv månad. Men, han har inte gått upp något i vikt. Dock kan man nog inte skylla på mängden pulver i förhållande till mängden vatten. Och inte bristen på grädde heller, eftersom det bara gått en vecka. Däremot är nog boven magsjukan. Hur som helst så var det en ny erfarenhet.
Men hur skönt kan det vara att växa fem cm på ca 45 dagar? 1/15 av sin längd. Det är som om jag skulle växa 11 cm på samma tid. Det borde ju kännas. Jag undrar om man ena dagen har ett kortare ben tills det andra hinner i kapp dagen efter? Ska kolla om ena foten dinglar i luften när han står på tå.
Ja, ja det var lite om vad vi sysslat med den här veckan när vi inte har jobbat, städat, tvättat, jobbat och lekt.
Grattis på första maj!
Elvira har, lagom till dagen efter, kompletterat sommarkollektionen med en rosa accessoar.
Hon mår bättre och på återbesöket igår hade sänkan halverats. Det firade Elvira med en folköl hos grannen Greta. Det mesta hamnade i haklappen. Nog är det lätt för ungdomarna att få tag i alkohol, men inte trodde vi att det skulle var så lätt.
Baksmällan, däremot, den drabbade Elvis. Han är däckad. I natt har vi tagit hand om kräks och fulla blöjor. I dag ligger han utmattad och fusen. Inte trodde vi att vi skulle få dessa bekymmer redan. Men är det valborg så är det. Föräldrarnas värsta helg.
Här har vi en lunginflammation som är på bättringsvägen, ett magvirus av okänt slag och två föräldrar som trodde att familjen skulle åka på 30-års kalas. Vi får se hur det blir…
Ni missade väl inte Hotell Kantarell i kväll? Gräshoppan Åke tappade glasburken där han sparat sina fisar. Blä! 😀
Nu är äntligen pappan hemma igen. Han hade med sig varsin present till barnen. Två nallar som joddlade. Gissa var han varit. Christina får inte gissa.
Hur som helst gick de hem.
Något säger mig att detta bara är början. Det börjar lite oskyldigt med en vält kruka för att avancera i takt med storlek och ålder. Pappan har en gedigen meritlista innehållande vält kaktus och bokhylla. Guldmålad garageuppfart, trimmad hamster mm mm.
Elvis är ju så lik honom i övrigt menar jag.
Grattis i efterskott!
Hemma igen efter några sköna dagar i söder. Vi har umgåtts med farfar, farmor, fastrar och farbröder. Varit på 30-årskalas som också blev en bröllopsfest!!! Lekt i sandlådor, sprungit i gåstol, klappat hundar, undvikit hundar, klappat katter, lekt i köksskåp, käkat sladdar och åkt bil.
10 timmar i bil. En del skulle pusta vid bara tanken. Vi gillar det. Det är mysigt. Sover man inte så umgås man, sjunger, läser, lyssnar på musik, pausar och går en runda på IKEAÂ (om mamma får välja, och det får hon). På vägen stannade vi även hos mormor och morfar, där vi åt lunch resp middag. Där träffade vi även mostrar och morbröder. En riktig familjepåsk skulle man kunna säga. Härligt!
Det är faster Malin som tagit bilderna, det var hos henne ”det hände”.
