Allt Elvis tar sig för sker i ett högt tempo. Därför är han alltid lite småsvettig.

Innan Elvis kom till vår familj var våra dörrfoder och golvlister vita, nu är de blå-prickiga ca 1 dm ovan golv. Elvis har gått lös på dem med gåstolen, som han sprungit fram i. Dong! Rakt in i inredningen.

Nu är risken stor att de blir blå- , röd-, gul- och grön-prickiga eftersom han erövrat gåvagnen, som han självklart springer med.  Han springer till och med när man lyfter upp honom, fast i luften, i en hastighet på minst 30 km/h.

Antalet bulor och blåmärken går inte att hålla reda på. Inte heller när och hur de uppstod. Så bli inte allt för förskräckt i slutet av filmen, det ser värre ut än vad det var.

ElvisSpringer

BelöningFörvaring

Igår var det premiär för Elvira. I ärlighetens namn hade jag inga större förhoppningar på besöket. Hon var nyvaken, kinkig och ramlade i korridoren strax innan vi skulle gå in. Men det gick jättebra. Vändningen blev muggen och vattenstrålen vid stolen. Det var kul tyckte Viran. Elvira saknar fem tänder, de kommer när de kommer. De sa att det är väldigt ovanligt att sakna anlag till mjölktänder.

Efter besöket fick hon välja en tandborste och en leksak som sig bör. Hon valde den minsta studsbollen. På vägen hem fick dockan vara patient. Bollen passade perfekt i kinden, då vet man var man har den. Praktiskt!!!

Elvis hade sin premiär förra veckan. Han ramlade och slog i munnen och fick ett blåmärka på ena framtanden (den har inte kommit fram än). Men det var ingen fara. Vi fick  också lära oss att man ska anmäla till försäkringsbolaget. Det hade jag ingen aning om. Så glöm inte det om ditt barn hamnar i samma situation. Man kan aldrig helt säkert veta om geleklumpen till permanent  tand blir skadad där den ligger och skvalpar? ovanför mjölktanden.

"-Skadeglädjen är den bästa glädjen mamma"

Det är väl ingen som blir förvånad när jag berättar att det är mamman och pappan som man får dra upp ur sängen här hemma. Man är i det här fallet Elvira och Elvis. De har olika taktiker för att vinna denna dragkamp. Elvira ropar från sin säng, -Paaappaaa (det är väl heller ingen som blir förvånad när jag också berättar att hon är pappas tjej). Elvis taktik är att, sekunden efter att han har öppnat ögonlocken, sätta sig upp, skratta och bestiga våra kroppar alternativt krypa  iväg till sängkanten vid fotändan. Dessa stötar sker ungefär samtidigt eftersom de hör varandra och har en pakt.

Förlorarna tar varsitt barn på armen och går ner. Byter blöjor, blandar välling till Elvira och tittar på Barnkanalen. Vid sjutiden dukas frukostbordet och då börjar nästa kamp. Kampen om maten. Elvis får gröt, Elvira som äter frukost på dagis vill också äta en liten frukost hemma när vi andra gör så. Men hon är ju egentligen mätt på välling så hon nöjer sig med lite smör, någon sked ur pappas filskål, någon sked av mammas yoghurt.

Från och med idag verkar det som om det blir dubbelt upp. Elvis har kommit på att mackor är en smaksensation. Idag har mackor stått för huvudfödan. Han började dagen med att sno min.

Det finns ju en del koder att knäcka här i livet. Till exempel Multiplikationstabellen, placering vid fickparkering, hålla takten och säga förlåt.

Koden till tankkortet var en hård nöt för mig. Så hård så att kortet sedan länge varit spärrat. Detta medför ett visst risktagande med jämna mellanrum. Hjärnan och kroppen har inte fått ihop det med telefonen ännu, så det verkar dröja innan något nytt beställs.

Elviras hårda nöt är att ljuda riktiga ord och bilda meningar. Men hon är på väg att knäcka koden. För oj vad hon har härmat i helgen. Mamman och pappan har bara tittat på varandra. Någon av oss har sagt ett ord och Elvira har härmat direkt. Direkt!

Vi blåste såpbubblor, Elvira sa ”bubba”. Pappan och Elvira gick på äventyr i skogen och plockade kottar, Elvira sa ”kocke”. Vi tittade på teckensång-film och Elvira sa ”tappa” som i trappa och ”äsh” som i häst. Vi åt korv och Elvira sa ”ojv”. Med tanke på kottarna i skogen så sjöng vi om Ekorren, Elvira sa ”eck”. Dessutom, sa och tecknade hon ”pappa sova” och ”Elvis ledsen”. Man blir så stolt så att man spricker och samtidigt lite lättad. Härliga unge!

En annan härlig unge är Elvis, han har just knäckt koden för att krypa. Och nu börjar han att få upp farten. Så istället för att sitta kvar och gråta när man lämnar rummet, så kryper han efter samtidigt som han gråter. Gobit!

Vad tampas du med?