Elvira är ju en av de två bästa som finns i livet. Vårt liv. Inte nog med att hon är go och glad, envis och tvärtemot, charmig och smart, snabb och påhittig, hon är även allt annat.
Hon har mycket god nytta av alla egenskaper, men envisheten är en stor tillgång. I alla situationer. Ofta till hennes fördel. Hon vinner allt som oftast förhandlingar med sin mamma och pappa. Hon övar idogt när det ska läras nytt. När hon väljer aktivitet. När hon tar initiativet.
Hon fokuserar på aktiviteter i perioder. Några veckor var det pussel som gällde, morgon, middag och kväll. Därefter blev det Ipaden morgon, middag, kväll. Och igår tog hon sig an cykeln.
Springcykeln är inte intressant för stunden. Det är trehjulingen som gäller. Hon håller hårt i styret, sparkar fart och trampar på. Den gnisslar. Hon är envis. Kan själv. Man får inte hjälpa till för mycket. Och känner vi Elvira tillräckligt väl vet vi att hon inte kommer att sluta öva förrän hon tycker att det går snabbt nog. Då tar nästa aktivitet vid. En sak i taget.
Vi är imponerade av hennes ihärdighet, hennes tålamod och vilja. Nästan så tacksamma så att vi ruckar på gränsen om var man får cykla. Nästan så charmade så att hon vinner den förhandlingen också.
Pappan lagar köttfärssås och spagetti. Elvira och Elvis dukar.
Eftersom det är tabu att leva med ett barn med funktionsnedsättning så har vi suttit  inne och isolerat oss hela helgen ;-(
Knappast. I går, lördag, gick vi på musikteater. En föreställning om Bockarna Bruse. Det blev jobbigt att stå i kö och det var jobbigt att vänta på att det skulle börja. Men när teatern var i gång var Elvira uppslukad. Ibland var det läskigt och ibland roligt. När det var slut, var det slut för fort. Elvis som har sagan som favoritsaga och som brukar vyssas till visan var både spänd och uppspelt. Tänk att få träffa bockarna och TROLLET!
Söndagen tillbringades också ute i i offentligheten. På badhuset. Alltid lika uppskattad aktivitet. Elvira är lite försiktigare i vattnet, vill inte flyta själv och håller gärna en arm om halsen. Elvis håller sig flytande, hoppar från startpallen och ”dyker” dvs doppar näsan och luggen. Dagens framsteg var ändå att båda barnen åkte vattenrutschkanan själva.
Det blev en senare middag än vanligt idag och när vi satt där och tuggade som bäst kom vi på att barnen är verkligen vårt liv. Allt kretsar kring dem. Helgernas aktiviteter är allt som oftast det barnen vill eller blir glada av. Vid middagen förberedde vi barnen på att det inte fanns tid till lek utan det var tvättning och sänggång som gällde. Entusiasmen över  mutan att krypa ner i stora sängen och titta på film var lika stor hos de vuxna som hos de små. Och det är väl så det är. Är barnen glada är föräldrarna glada. De stunderna tar vi vara på.
Idag var dagis stängt så vi fortsatte temat att besöka arbetsplatser. Idag kom Viran och Elvis på besök hos mamma. De kände sig som hemma ganska fort trots att det var länge sedan de var där. Elvira gick igenom kylskåpet, hittade en julmust från julfesten. Smarrigt! ….
Roligast var datasalen och whiteboard-tavlan.
Vi hann med ett besök hos farbror Jocke i glassfabriken också. Där fick vi äta färsk glass, mycket gräddigare än den frysta. Mums!
Vi gör tvärt om. Vi åker neråt istället för uppåt. Leker med kusinen, farmor och farfar. Tar hundarna på promenad.