Elvira som älskar speglar hade mycket att göra i Skratthuset.
I lördags bar det av till Grönan. Äntligen var dagen framme, 48 FUB-medlemmar satte sig i bussen som tog oss till storstan. Vädret var så där, det regnade. MEN, det var inga köer och regnet avtog. Det blev toppen. Vi var lite oroliga att det skulle vara för lite aktiviteter för de små barnen, men inte då. Vi hade fullt att göra de sex timmarna vi var där.
Elvis provade både Lejonet och Giraffen, men Lejonet var bäst.
När vi som arrangerade resan ringde för att kolla regler kring ledsagare/assistenter var reglerna hårda. På plats var det en annan visa. Utan problem fick pappan VIP-armband till hela familjen. Det kan ju vara svårt att stå i kö och att avbryta aktiviteter när man har en funktionsnedsättning. För att inte upplevelsen ska bli förstörd kan man alltså få slippa stå i kö till karusellerna och få sitta kvar och åka flera gånger. Detta kan även vara en utmaning för Viran, men eftersom köerna var så korta behövde vi inte utnyttja möjligheten. Men hade det varit solsken och fullt med folk hade detta varit en förutsättning för det goda humöret.
Elvira som kan tycka att det är läskigt när gungan hemma på gården snurrar, hade inga sådana rädslor i karusellerna. Hon ville till och med åka barnens Fritt fall, men fick inte p g a att hon var för kort. Hela dagen flöt på så enkelt. Gott humör och alla sprang oftast åt samma håll.
Barnen var högt och lågt. Snabbt och långsamt. Här och där. Och trötta på bussen hem.
Farmor har åkt hem och blivit avlöst av farfar. Jättekul tycker vi. Idag åkte vi på utflykt. Hela dagen. Vi har träffat hästar, kor, hönor och traktorer. Ridit på ponny, fiskat godis och sett bajs, mycket bajs. Detta är en toppenaktivitet. Vi var iväg förra sommaren också men i år var det en mysigare gård. Passa på om någon gård i er närhet har öppet. I stort sett gratis och lagom mycket att titta på.
Vi fick vänta länge i kön till ponnyridningen. En utmaning för alla. Men tålamodsprövningen förtog inte upplevelsen som tur var. Både Elvis och Elvira red på den (i mina ögon) stora ponnyn. Och det verkade som om Elvis uppskattade även detta drivmedel. Han ska nämligen bli riddare.
Men jag tror att bonde också skulle vara ett alternativ. Därefter åkte vi vidare mot Lövsta Bruk och hade picknick. Även det ett tips om du befinner dig i norra Uppland. Där finns nämligen Barnens bruk, med ett lekhus ritat av Sven ”Pettson och Findus” Nordqvist. Hur kul som helst! Skola, smedja, affär, stegar, rutschkana, tågbana och en spännande källare . Tyvärr hann vi inte undersöka allt eftersom vi kom dit sent. Vi får definitivt åka tillbaka.
Det finns ett tema i Elviras semester också. Ett ”full fräs-tema”. Man kan även finna underkategorier i temat. Så som ett motorik-tema och ett nakenfis-tema. Det tar inte slut där. Vi som varit med vet också att det även finns kategorier som iPad-tema och glass-tema men de får nästan räknas till vardag och det är kanske därför det inte finns några bilder på dessa sysselsättningar. Så, fullt fräs it is!
Elvira tycker mycket om att bada. När man badar i havet springer man ner till vattnet, doppar fötterna, springer till filten, tar en tugga på bullen, springer och doppar fötterna, springer till filten, tar en tugga… När man badar i bassänger går man aldrig ur. Full fräs.
Och är det full fräs så är det. Då går man inte, man springer. Vart man än ska. Till bilen, till sandlådan, till skogs.
Sista semesterveckan hade vi hemma. Vi tog dagarna som de kom och gjorde utflykter i trakten för att rasta barn med spring i benen. Och är det full fräs, då gäller det att inte bara springa fort, man kan klättra högt också. Fast snabbt förstås.
När man inte springer och klättrar snabbt, så hoppar man högt. Från studsmattan, från staket, ut ur bilen och i hö på Torekällberget i Södertälje. Full fräs!
Full fräs kan också vara balansgång. På sandlådan, på staket kring lekparker, på kullersten eller bara på sten.
Helleluja för full fräs!
Vi fick ställa klockan på 04.30 för att vara säkra på att vara först uppe och få chansen att överaska födelsedagsbarnet med frukost (glass och chokladboll) på sängen. Lite vimmelkantigt reste hon sig, yrvaket tog hon håret från ansiktet, orienterade sig och log ett brett och nöjt leende efter att hon blåst ut ljuset. Tänk att hon fick vara med om det som hon så gärna överraskar andra med, mitt i middagen en vanligt onsdag eller mitt i leken en vanligt torsdag – Ja må du leva.
När vi kom hem från dagis satt morfar på verandan och väntade. Ännu en överraskning för oss alla. När man bor långt från släkten är det inte något man räknar med. Däremot något man är desto mer tacksam för.
Jag tror att Elvira är nöjd med dagen. Det var en trött tjej som lade huvudet mot kudden i kväll, lite senare än vanligt med tanke på att hon tog en tupplur i soffan och var så svårväckt att hon nästan missade hela festligheten. Det är jobbigt att firas från tidig morgon till kväll.
Kan ni tänka er, 5 år! Då är man knappt ett småbarn längre.
Bild: Gefle Dagblad
Elvira har fått dille på överblommade maskrosor, varendaste en måste blåsas på.
